Julbord i skolan och ca. 15 minuters svenska. Det låter som en höjdardag i skolan. Efter det gick jag o Mathias och fikade. Det fanns en del att prata om så det blev en 2-timmarsfika. Kunde nog ha blivit längre har jag en känsla av. Men det var skönt att prata ut, som vanligt. Det känns så naturligt på något sätt, även fast man inte riktigt vet vad man ska säga.. Vissa personer betyder helt enkelt mer än andra, och på olika sätt. Ni som jag inte skulle klara mig utan, eller, det kanske jag skulle, men det skulle nog inte vara ett så bra liv då. Iaf, ni vet vilka ni är.

Jag sa att det var tomt bland mina känslor. Nu har jag börjat undra, det känns som ett virrvarr nu. Ungefär som när snön ligger stilla och fin på marken (som inte vill visa sig just nu...) sen kommer det en vindpust och yr upp allt igen. Just så har det börjat kännas nu igen. Fast.. ändå så känns det ändå tomt. Tomma känslor som gör ont, ont, ont. Jag vill bara bort från allt detta nu. Till en fin plats.