Igår var det Lucia. Luciatåget i skolan var ytterst lite, jag tycker det har kommit av sig från den charm det en gång hade. Efter det var det en psykologilektion som var ganska så intressant, sen lunch och efter det träning. Ojoj vad vi kommer att förlora i morgon :) När träningen var slut var det dags att gå en stund till religionen, vilket oxå var ganska kul. Runt 14.10tiden var det dags att smyga sig iväg och åka till Kalmar.. lala.. Så kom jag och Janni till frisören där det var fullt av folk. Massa brudar i alla dess olika "attityder". Det var kul. Tiden gick och alla blev så väääldans snygga i håret! Haha, gud vilka kreationer! Klockan blev typ 19 och vi gick bort till Palace för att genrepa och lära in hur vi skulle gå, shit, trodde aldrig det skulle gå, allt var så rörigt! Efter ett par sega timmar i väntan på att klockan skulle bli 00 så var det ju äntligen dags. Vi gick ut o showade med snygga håruppsättningar, sminkningar och lusselinnen! Haha, vilket ståhej! Men kul var det! Sen vi som var över 18 fick givertvis stanna kvar kvällen lång, och det gjorde jag o Janni. Det var en trevlig kväll :) Nu är hela mitt golv täckt med en massa glitter, jättefint. Sängen oxå. Ojoj, nu är man nästan som en riktigt prinsessa när man ska sova!

Idag så vaknade jag runt halv elva och gick in i duschen för att lyckas tvätta ur alla hårspray och dylikt. Gick riktigt bra. Sen var det bara att åka till skolan. Väl framme visade det sig att dom som hade haft sitt föredrag i svenskan fick gå! VILKEN meningsfull dag! Suck! Så efter lite skåpsittande och så bestämde jag o Janni att vi skulle ta en fika. Sagt och gjort, vi gick till DV. Sen skulle jag hem.. Mer intressant kommer inte denna dagen att bli.


Ännu en gång, förlåt! Jag kände att jag bara inte kunde. Innerst inne kanske jag vill, jag vet inte, jag vågar inte leta så långt in. Jag har inte de krafterna just nu. Jag vet att du inte begärde någonting, eller du säger det, men det är nog inte riktigt sant. Alla begär vi saker, medvetet eller omedvetet. Bästa tillfället var inte igår, men jag var tvungen. Förlåt. Jag vet att jag är dum och feg. Jag är bara sån. Jag har mått så bra nu den korta tiden med dig. Varför jag bara ger upp, det vet jag inte. Det lär jag nog aldrig veta.

Usch.. Nu har det återgått till att bli Kent som kommer ut från högtalarna. Det är den enda musik som känns passande.. fast ändå inte, den är på något sätt för glad.