Inatt var en såndär natt som jag inte vill ha. En sån då man känner en massa konstiga känslor, känslor man inte vill känna. Det gick som ilningar i kroppen av obehag, det kändes som om det rann is genom mig, genom blodet, och ibland kändes det som om det stannade. Ibland tog det andan ifrån mig.. Det kändes otryggt att ligga där..
Jag ville skriva, men allt gjorde mig så matt så jag orkade inte, ville skriva ner en massa saker, det som sedan bildar "fina" små verser, men jag orkade bara inte.

Idag var jag en sväng åt Nybro..Inget speciellt med det, var där med en del av familjen, tjabb o sånt som vanligt innan man skulle åka.. Meen det är ju standard så vafan..
Ibland är mörka nätter bra.. men då vill man ha någon att sitta och prata med.. Det är så skönt. Kanske fick jag en för stor dos när jag var hos Linda, då jag fick prata hur mycket jag ville och hon lyssnade.. Nu är det ingen som lyssnar..

Det finns ingen tröst
när jag inte hör din röst
När tystnaden talar
är det jag som dalar