Vaknade med ett ryck idag, sen tänkte jag "åh vad skönt, jag får somna om", när jag precis började somna om kom jag på att det fick jag inte alls, jag skulle upp om 10 min o göra mig klar för att jobba. Så bra kändes den morgonen.. Sen åkte man iväg, blev lite rädd när jag skulle larma upp eller vad det heter, jag trodde att jag hade glömt koden o så trodde jag att jag tryckte fel, jag drog en lättnad suck när jag upptäckte att det var så rätt som det bara kunde bli!
Ja, tiden segade sig fram, kom folk lite då och då, fick mig en trevlig liten pratstund strax innan ständningsdags.. Tyvärr kom inte personen jag hoppades på förbi, och inte heller öppnades dörren av den personen.
När jag kom hem slänge jag i mig lite mat sedan satte jag mig i bilen och körde iväg med mamma o pappa till kyrkogården, usch, det låter hemskt! När jag kom hem skulle det städas, för 30 min sen blev jag helt klar med mitt rum, men däremellan så hade det varit en fikapaus, mat och diskning.. Men nu är det fint igen iaf! Det behövdes verkligen, nu kommer man t.o.m in i rummet utan att behöva göra höga knän och dylikt.

Inatt var det ännu en sån natt, nu börjar jag bli trött på det. Varför är det så? Jag fattar inte..Jag vill vrida tillbaka klockan, jag sov tryggt med ditt sällskap..  

(Visst, det finns dom som lyssnar.. men sen finns det dom som bara låtsas att lyssna och sen inte bryr sig och tycker att allt man säger går på repit. Visst, det är säker så, men jag måste låta det vara så, för det har liksom stannat. Och för att hitta personen man litar på och orkar lyssna på samma sak om och om igen så måste man lära sig att urskilja vilka som lyssnar och vilka som låtsaslyssnar. Det är inte lätt att lita på personer när man blir sviken.. )  

Usch, nu känner jag mig sådär orkeslös.. Då jag bara vill lägga mig ner, varsom, här på glovet i skiten, det spelar ingen roll..Bara lägga mig ner o kura ihop mig och hoppas på att när jag öppnar ögonen så ska allt vara ljus och fint.. Men det är ju bara en önskan.. En jävligt långsökt önskan..  Nej fy fan.. ! Var finns du?

Vafan inbillade jag mig? Bah.. Inte igen, så fan heller!!!