Allt gör så ont!
Vad vill jag egentligen? Är det slut nu? Är det här vi säger att vår vänskap håller på att ta slut? Att det inte är någon mening med att hålla kvar? Var det inte detta som inte skulle få hända? Var fan har du tagit vägen?! Jag behöver dig.. eller, nej. Det gör jag inte. Jag klarar mig nog så fan mycket bättre ensam. Vad ska jag med dig till? Jag blir bara mindre och mindre för dig, säg inte att det är så, då ljuger du bara. Kan du inte bara säga den bistra sanningen? Snälla? Alla nätterna, då du fanns, dom var underbara. Du tröstade mig, du fick mig att le under de värsta stunderna.. Känna en liten glädje innuti mig och ge mig ett hopp. Allt dedära är försvunnet. Jag tänker inte lasta det på dig, jag tycker bara det är så jävla synd och sorgligt! Man försummar inte en vänskap som har hållt länge.. Trodde jag.
Åter igen känner jag mig som en trasa, dom kan kastas hit och dit. Blötas ner och slängas iväg. Full av en massa skit. En trasa som bara är bra vissa dagar till vissa ändamål. Det är jag det... och otymplig.
Jag vill inte känna såhär vid ännu en födelsedag, kan det inte bara kännas lyckligt och värdigt för en gångs skull?
Och..ska inte syskon hålla ihop? Jag börjar bli jävligt trött på dig. Vet du.. orden du häver ur dig, dom sårar så in i helvete! Dom gör faktiskt det! Säg inte att du ska döda mig och fan vet allt, säg inte det så jävla mycket! Gör det då för helvete! Ska du inte döda mig och allt dedära, låt då för in i helvete bli att säga det! Du är så jävla stor i orden, men du, fan vad liten du är på jorden. Väx upp för helvete! Vet du hur mycket större och länge du är än mig? Är det då rätt att ge dig på mig som är ganska mycket mindre på alla sätt då?! För helvete.. tänk lite. En dag kommer du kanske få igen. Döda mig medan du kan...eller håll käft!
Något positivt iaf är att min första dubbla körlektion gick bra idag! Trots att jag höll på att bli påkörd av någon som inte kunde trafikreglerna.. Så blir det halkbana den 14/11 om allt går som det ska. Varje gång blir jag ett steg närmare friheten.
Får väl tillägga: GRATTIS PAPPA! :)
Åter igen känner jag mig som en trasa, dom kan kastas hit och dit. Blötas ner och slängas iväg. Full av en massa skit. En trasa som bara är bra vissa dagar till vissa ändamål. Det är jag det... och otymplig.
Jag vill inte känna såhär vid ännu en födelsedag, kan det inte bara kännas lyckligt och värdigt för en gångs skull?
Och..ska inte syskon hålla ihop? Jag börjar bli jävligt trött på dig. Vet du.. orden du häver ur dig, dom sårar så in i helvete! Dom gör faktiskt det! Säg inte att du ska döda mig och fan vet allt, säg inte det så jävla mycket! Gör det då för helvete! Ska du inte döda mig och allt dedära, låt då för in i helvete bli att säga det! Du är så jävla stor i orden, men du, fan vad liten du är på jorden. Väx upp för helvete! Vet du hur mycket större och länge du är än mig? Är det då rätt att ge dig på mig som är ganska mycket mindre på alla sätt då?! För helvete.. tänk lite. En dag kommer du kanske få igen. Döda mig medan du kan...eller håll käft!
Något positivt iaf är att min första dubbla körlektion gick bra idag! Trots att jag höll på att bli påkörd av någon som inte kunde trafikreglerna.. Så blir det halkbana den 14/11 om allt går som det ska. Varje gång blir jag ett steg närmare friheten.
Får väl tillägga: GRATTIS PAPPA! :)
Kommentarer
Trackback