Linda <3
Nej, nu har jag haft ett litet uppehåll från bloggen. Det beror inte på att jag har varit bortrest, för det har jag inte. Jag har helt enkelt inte klarat av att skriva. Det har varit sämre än på länge, så pass att jag inte har vetat vad jag skulle skriva ner här. Denna påsken har varit kass, riktigt jävla kass. Det finns inte ord som kan beskriva hur kass den har varit. Jag har förlorat något av de jag hade börjat bygga upp. Det som fanns på uppbyggnad är nu nerrivet och krossat i 1000 bitar. Jag vill fly hemmifrån, så fort jag närmar mig mitt hem så blir det svårare att andas, att fånga in den fria luften i mina lungor. Det krävs mer och mer kraft att andas hemma. Ju länge bort från hemmet jag kommer känner jag mig friare. Det blir lättare att andas och allt annat känns så avlägest, som om det inte har hänt eller att det är förträngt. Jag flyr och flyr. Jag vill inte vara kvar här. Det är ansträngt och allt är påsatt på sparlåga, det nödvändigaste som ska göras görs. Konversationerna här hemma är begränsade och jag aktar mig för att säga något som rör mer än vad man tror.
Även fast ni säger att det är okej så har jag världens mest dåliga samvete för det som hände. Det ska inte skyllas på er, det är så fel. Det är MIG det ska skyllas på. Det var jag, jag, jag, jag, jag! Det är det som gör mest ont. Att veta att någon positiv inbörd för mitt liv beskylls. Fan.
End of story av de negativa.
Idag har varit en underbar dag. Nu är jag trött, trött och trött. Jag har minsann varit i K-krona och träffat Linda! UNDERBARINGEN! Du gör mitt liv till det bättre. Redan vid 11.11 då vi träffades var vi båda väldigt hungriga, därför gick vi till en thairesurang. Vi satt där och åt med pinnar, de ni! Det är fasen inte så svårt som man tror. Allvarligt talat! Därefter var vi väldigt mätta och började strosa runt i affärerna. Det var underbart väder men väldigt blåsigt. Havet hade den underbara färgen blå, det var blått som aldrig förr. Tiden gick för snabbt och det var dags att säga hej då. Jag är glad att jag fick dedär timmarna med dig. Tack för idag!
Även fast ni säger att det är okej så har jag världens mest dåliga samvete för det som hände. Det ska inte skyllas på er, det är så fel. Det är MIG det ska skyllas på. Det var jag, jag, jag, jag, jag! Det är det som gör mest ont. Att veta att någon positiv inbörd för mitt liv beskylls. Fan.
End of story av de negativa.
Idag har varit en underbar dag. Nu är jag trött, trött och trött. Jag har minsann varit i K-krona och träffat Linda! UNDERBARINGEN! Du gör mitt liv till det bättre. Redan vid 11.11 då vi träffades var vi båda väldigt hungriga, därför gick vi till en thairesurang. Vi satt där och åt med pinnar, de ni! Det är fasen inte så svårt som man tror. Allvarligt talat! Därefter var vi väldigt mätta och började strosa runt i affärerna. Det var underbart väder men väldigt blåsigt. Havet hade den underbara färgen blå, det var blått som aldrig förr. Tiden gick för snabbt och det var dags att säga hej då. Jag är glad att jag fick dedär timmarna med dig. Tack för idag!
Kommentarer
Trackback