Usch, idag gjorde jag en fuling. Jag tänkte ha kommit försent till dendära jävla föreläsningen idag men när jag vaknade vid åttatiden så kände jag bara ett stort NEJ, jag tänker inte gå på det. Därför gick jag och la mig igen och sov ytterligare två timmar för att stunta i hela föredraget. Jag orkade verkligen inte, kände mig knappt manad att gå sen när jag vaknade vid tiotiden heller men då var jag verkligen tvungen. Jag åkte till skolan, hade möte med handledaren och sen svenskaprov. Det gick super, fick MVG på det! Det trodde jag verkligen inte! Glad blev jag.

Helt plötsligt har jag börjat känna mig lite mer eller mindre rebellisk av något slag. Det är inte riktigt rebelliskt men jag finner inget annat ord. I vanliga fall skulle jag inte ha stuntat i att gå på morgonen. Jag säger ifrån mer när det gäller vissa personer. På så sätt känner jag mig ganska stark, med min vilja. Sedan känner jag mig så jävla förvirrad, trött, orkeslös och psykiskt instabil så det tar nästan ut varandra. Det är som att ingeting är riktigt verkligt, jag bara gör saker maniskt så att de blir gjorda. Jag tycker inte om när det är så, jag vet inte var jag befinner mig. Det är jobbigt. Men jag vet inte bättre antagligen.