Tänk vad tiden går egentligen. Nu är min ena lillebror redan 16 år. Läskigt, snart är den andra 14. Nyss var dom så små, så små.. men inte längre. Grattis Stoffe iaf!

Dagen började med att mamma väckte mig halv nio, allt för tidigt för mig! När vi hade sjungt för Stoffe gick jag därför och la mig igen och sov till halv ett, ett. Vilket liv man har. Sen blev det frukost och så fortlöpte dagen. Gick ut en sväng ikväll, precis då började det regna men jag fortsatte och gick de fyra kilomterna.. Konstigt nog orkade jag inte bry mig om regnet och att jag blev blöt. Tankarna var tomma, känslorna borta..

Varför känner man för ofta att livet är så meningslöst? När vet man att man har funnit något som kan göra det lite mer värt att leva? Jag är trött på att leva detta liv utan att leva livet. Hur gör man för att börja leva livet?