Hmm, tänk vad man får reda på saker och ting ibland.. Det lockade mig fakitskt till ett skratt.

Dedära huset är en plåga varje gång att gå förbi. Vet inte varför jag väljer den vägen. Blicken tvingas att hållas rakt fram, inte ens snegla! Varje gång känns det som ett knivstick i hjärtat att gå förbi. Det huset är fullt av smärta.

Jag kom på så mycket bra saker jag skulle göra. När jag kom hem och hade stängt dörren, då försvann allt med en gång.. Jag minns inte vad jag tänkte..