Haha, jag är verkligen på G idag! Antar att det beror på att när man är sjuk eller inte har något att göra så löper tankarna amok... Im i right?

Det är konstigt hur saker och ting kan få ett sådant plötsligt slut.. Man hade lovat varandra att vad som än hände så skulle vi förbli vänner. Alltid. Magkänslan stack fram ännu en gång och någonting innuti mig skrek att så skulle det inte alls bli. Där startade den berömda förträningen som så många använder sig av. Jag fortsatte hoppas på att det en dag skulle bli vi.. Det var för mycket att hoppas på. Det var dumt att ens en gång tänka den tanken. Jag har kommit över det nu, det jag inte har kommit över är alla löften som flög iväg med vindarna, långt bort. De bröts, om och om igen. Som grenarna bryts av när det är storm. Så bröts alla dessa löften. Håller du löften nu för tiden som du ger? Eller är det fortfarande ett spel? Eller var det bara jag som var en spelmark och du var spelaren som hade all makt över mig? Jag förstår inte varför jag fortsätter att sakna dig. Du mindes inte när jag fyllde år.. du sa inte ens grattis när jag tog körkortet. Hur kan någon som har betytt så jävla mycket i mitt liv bara helt plötsligt stunta i mig? HUR?! Jag bryr mig verkligen inte om du skulle läsa detta, jag hoppas nästan på att du gör det. Dock är det en väldigt svag förhoppning. Du bryr dig inte om hur jag mår och du bryr dig inte längre om mitt liv. Jag är bara luft för dig.. Nej, inte ens det. Luft är något viktigt så det kan jag inte heller vara för dig... Vad är jag då?