Det känns som om min blogg kommer bli överdoserad av en massa inlägg från mig nu.. Men en fredagskväll, jag sitter hemma och har tråkigt. Abslout ingeting att göra. Visst, jag är sjuk, nästan frisk nu. Överdosering av tråkighet lider här oxå och undernärning av människor att prata med. Har jag egetnligen något att prata om? Jag känner mig rätt tom faktiskt. Det är lite konstigt hur fort saker och ting kan byta plats. Man kanske inte har så stor betydelse ändå? De runt omkring en kanske bara låtsas? Säger så för att man ska bli glad? Jag kanske värderar er mer än vad ni väderar mig? Den tanken har slagit mig allt för många gånger. Känner man sig riktigt behövd och säker på sin vänskapskrets och dylikt ska man väl inte ens behöva tänka den tanken?

Det känns som om man vill ha någon utomstående att snacka med. Någon som knappt inte känner en som inte dömer lika lätt som någon man känner. Skönt det skulle vara.. Ibland funderar man fasen på en psykolog. Det känns ibland som att det är värt ett försök.. Men då är det stoltheten som måste sväljas först..