Allvarligt talat, jag orkar inte! Snart skriker jag bara rätt ut!
Vart är världen på väg?! Antingen beror allt på mig, att jag har tappat fattningen totalt och inte kan kontrollera mig själv längre.. Eller beror det på att omgivnigen förändras. Kanske förändras vi båda? Vad det än är som händer så går det mig riktigt ordentligt på nerverna.

Det går inte att få ut allt jag vill säga idag, som jag har velat säga flera dagar i rad.. Det sitter inlåst i min hjärna och samla sig där med en massa annat jag inte vill få ut riktigt. Det som skrämmer mig som jag vet inte vad. Kanske var det så att allt förändrades i söndags.. Då jag fick beskedet som jag har vetat länge, länge men som jag inte vågat tänka på? Som jag förtränger, som jag inte vill ska hända. Varför måste det hända? Allt har kännts väldigt tungt sen dess. Jävligt tungt. Jävligt overkligt. Fan!