Snön är rätt fin, på avstånd när den glimmar och blänker. Det som är värst är kylan. Undra hur det hade varit om snön fanns när det vore varmt? Jag fattar också att snön inte är gjord för det, men alla tänker ju "om" hela tiden så varför inte tänka "om" detta också? Det ser ut som om det är små, små diamanter som gömmer sig i snön som man bara vill plocka upp och sätta i taket så man ser det glimma. Det vore ganska fint faktiskt.


Jag blir inte lite trött på detta. I cant stand it! Inse att det kommer att hända någon gång..


Den enda gången jag någonsin har kännt mig riktigt sedd eller fått dendära riktiga responsen av att det verkligen finns någon där ute.. det var dendära hemska kvällen. Jag kan inte sluta tänka på vad som hade kunnat hända. Men att verkligen känna, då menar jag bokstavligt känna att det finns någon som bryr sig, det är något som man inte kan beskriva med ord. Jag är glad över att jag fick känna det då, det är synd att man inte kan känna så oftare utan att det skulle ta 18 år att känna den känslan.


Allvarligt... jag bryr mig knappt. Jag vet. Jag är hemsk. Men jag gör bara inte det..