Hit skulle jag vilja försvinna när problemen kommer fram, ett etter ett. Hit skulle jag vilja försvinna när man verkligen inte orkar med alla människorna. Det som skulle höras här är vattnet som forsar. Som vågar ta steget ut från kanten, neråt. Tänk egentligen hur mycket en bild kan säga. More then 1000 words... Det var inte mening med denna bilden att jag skulle börja analysera den så väldigt. Den skulle mer visa att jag vill till en avsides plats ibland och bara gömma mig, men nu kom jag på andra saker med bilden också. Den kan symolisera att vattnet vågar ta steget ut från kanten, neråt för att söka något annat. Lämna det fotfäste det en gång hade. Våga chansa! Bilden kan även visa att alla måste falla neråt någon gång, alla kan inte liva ett liv där uppe på topp. Man kanske faller neråt just nu, men senare dras vattnet uppåt? Eller oxå så fortsätter det med trappstegen neråt? Vattnet kanske också har olika vägar och väl som måste göras.. Vattnet måste hjälpa omgivningen, se all grönskan, det har vattnet bidragit med. Så är det med människan och sakerna den gör för omgivningen (om man bortser miljön som vi är så bra på att förstöra). Vi människor kanske är vattnet för våra vänner?

Oj vad invecklat allt detta började bli. Ska nog inte fortsätta med min filosofering. Då kanske de som läser inte orkar att läsa igenom det. Men det kanske kan vara en nyttig läsning i sig och starta lite funderingar om livet som vi inte har alltför mycket av.. eeh... ja..