Hur som helst vill jag ha ett slut på det nu, trodde att jag hade fått det, men icke. När man minst anar det dyker det upp igen. Lämna mig ifred, tack. Jag vill inte veta av dig, det har jag klargjort klart och tydligt. Nu hoppas jag att det är ännu mer tydligt. Så ännu en gång, sluta, försvinna, gå din väg!

Något positivt just nu är att det känns som vissa saker håller på att falla tillbaka till det vanliga. Det känns lite mer glädjande nu och inte lika påfrestat. Det är jag glad över, för jag vill inte ha det gamla tillbaka nu när det nya är på gång. Hoppas det forstätter såhär. Dock hoppas jag inte för mycket, det törs jag inte. Jag vill att vi ska vara de oslagbara igen. Kan vi få bli de?


Idag är jag trött, riktigt trött. Skulle ha simmat, men jag orkade inte. Kroppen känns som bly. Allt känns just nu lite mindre bra. Jag blir så irriterad och arg ibland, längtan är ganska stor för att bli av med det. Det var ju så länge sen, jag längtar efter det. Jag borde inte, men känslan är så stark. Jag tänker om och om igen: bara en gång till.
Det viskar inuti mitt huvud, något gör dragningskraften så stor. Varför är den så stor? Vad är det som är så jävla lockande med det? Hur kan det finnas något lockande i det? Hur? Varför? ..bara en gång till...