Igår var det lite kalasfika hos kusinerna i Alstermo, mycket trevligt och många skratt. Antagligen för att min släkt inte är riktigt redig någonstans. Kanske därför jag är som jag är? Yeye, timmarna gick fort iaf. Sen åkte vi hem, väl hemma så bestämdes det att jag skulle iväg väldigt snart igen. Först så gick jag ut och gick en sväng, hämtade min bror och så.. Hur nu fasen jag kunde hinna det?

Vi kollade på The Butterfly effect, konstigt nog har jag fortfarande inte tröttnat på den. Dock var jag trött, vilket märktes. Men det var braigt ändå. Myssisss! Tankarna behåller jag för mig själv för dom går inte att sätta ord på. Tack.


Wha, jag ska inte sitta här egentligen! Skulle bara fixa lite musik som jag kan fördriva dagen med och så.. sen hamnade jag här som vanligt.. lala.. tiden börjar bli knapp och jag är inte det minsta påklädd eller någonting. Ops.. Måååste ta mig härifrån..

Btw, denna veckan kommer man inte se så mycket av mig på msn för jag åker hemifrån vid halv två och är inte hemma föresn typ 23, då orkar jag inte sätta på datorn för att sitta här. Sorry!

Nu kom det tillbaka igen, det slog till hastigt, utan förvarning. Kanske inte, det har varit lite krypande hela dagen faktiskt, trodde att jag skulle kunna förtränga bort som vanligt. Tyvärr har det bara ökat i takt med kvällen. Men mitt i allt finns trots allt Du, men nu kommer det antagligen dröja jävligt länge. Jag klarar inte av så länge, inte du heller, vi måste fixa det. Right?

Ibland händer det mycket, ibland lite. Denna helgen har varit ganska händelserik på sätt och vis. I lördags segade jag hela dagen, tills det blev kväll då jag åkte på besök till Victor och kollade på film. Som vaaaanligt fattade jag ingenting och var en aningens okoncentrerad på allt, men jag bjuder på det. Konstigt att den människan jämt ska ha fönsterna öppna.

I söndags tog jag det också lugnt, fram till kvällen då jag åkte iväg på annat. Ännu en film att lägga till handlingarna, som iofs har setts ett x antal gånger innan. Men hey, american pie går jämt. Skönt att bara försvinna iväg en stund. T.o.m så lång stund så att man råkade missa bussen, men det löste sig det med.

Något som var lite mindre roligt var att gå upp 05 idag...och hela den kommande veckan. Kommer vara totalt död tippar jag på. Naturligtvis kommer jag inte kunna sova särskilt mycket iaf. Ny dag, nytt jobb, nya saker att lära. Det gäller att hinna med så mycket under ens liv. Halv sju kom det kaffe på en bricka, vilken service, och precis vad man behövde. Sen blev de en rast runt 08-tiden tror jag, en vid 10-tiden och lunch vid 12.30. Dagen gick foort. Men det är mycket att lära, många knappar att hålla koll på, och man får ta och se upp med var man sätter fingrarna. Wha, vågar inte tänka tanke på vad som kan hända.

Shit, idag är jag T R Ö T T. Upp vid 07, köra mamma till Nybro, hem, äta frukost, fixa och dona, göra mig i ordning, vara hos mormor & morfar vid 11. Yay, jag blev bara 10 minuter försenad. 5 minuterna berodde på att jag fick stå still i 5 minuter för att vänta på att ett gäng ankor skulle gå över vägen. Haha, stanna för att typ.. 30 ankor ska vagga över. Allvarligt talat så satt jag och skrattade för mig själv i bilen, dom var ju så jädra söta.  Det blev lunch sen så åkte jag och mormor till Kinaboden! Long time ago. Tror det är en sådär 5 år sen jag var där sist. Mormor gick lös på ett halsband, sen köpte hon en ring till mig. Den var fin. Jag köpe en ask och en sjal eller vad man ska säga. Fina saker dedär. Minnen. Efter det åkte vi och handlade, sen hjälpte jag till med lite saker som hon behövde hjälp med. Till sist fikade vi och mormor hade bakat äppelpaj för att jag kom. Lilla mormor! Runt 15-tiden åkte jag till Nybro för att plocka upp mamma och Stoffe. Det har varit en mycket trevlig dag. Och tja.. "..och det fanns hästar som red på poliserna!"  (Absolut iiinte jag som hävde ur mig den meningen)


Allvarligt talat var jag lite rädd idag. Rädd för att träffa morfar ensam, utan att ha någon annan med mig. Men, det gick bra. Han var mycket piggare än vad han brukar vara när man ser honom. Han var t.o.m uppe och gick en sväng, visslade och sjöng. Det var skönt att se honom så för en gångs skull. Det gladde mig.


Jag var ute och gick förut, trots att jag trodde att min trötthet skulle döda mig. Det gjorde den inte. Jag klarade av allt. Det är farligt att gå, tror att man tänker ännu mer då. Ibland känns det som de. Då är det bara jag, musiken och mina andetag. Vi, vi som är ett. Det är vad jag tror iaf tills det börjar dyka upp människor i mina tankar. Då blir det genast svårt igen. Rörigt. Personer har helt enkelt olika egenskaper. Både bra och dåliga. Det tar tyvärr lång tid för mig att inse sådant. Jag jämför ständigt. Det är en jävligt dåliga ovana jag har. Jag letar efter perfektion, trots att jag inte ens är i närheten av det ordet så söker jag det hos andra. Det är det som gör de hela mycket svårare än vad det är. Den ständiga jämförelsen och perfektionen. Mår illa bara av att jag tänker så. Man ska försöka se individuellt på en människa, varje människa är unik och man måste lära sig att acceptera. Jag försöker, försöker så hårt. Jag tror att jag är jävligt rädd också, mer än vad jag vågar att inse. Jävligt rädd för att helt plöstigt upptäcka att just denna människan är bra som den är. Bara för att jag hittar fullt av fel på mig så måste andra också ha det, eller så låter jag mina fel gå ut över andra.

Samtidigt så är jag rädd för andra saker också. Vill inte uppleva den känslan jag hade. Vill inte ligga där och bara önska mig bort, hoppas på att få allt överstökat så att jag får gå. Jag är rädd för att behöva tänka så igen. Rädd för att bli behandlad efter så som jag blev. Scenerna spelas upp i mitt huvud och jag äcklas av tanken, tanken på mig själv. Det är då man känner sig som ett jävla stort skämt. Det är då man inte förstår hur fan man tänkte. Jag försöker verkligen tänka mig tillbaka och inse vad jag såg. Det känns som en hopplöshet, hur jag än vrider och vänder på det finner jag inte något som helst tankesätt som gör det hela acceptabelt för mig. Jag kan inte acceptera händelsen. Det går inte. Den gnager och gnager. Ont.

Konstig nog gick jag upp redan vid 10.30-tiden, dock inte utvilad. När var jag de sist?

Runt 13.30 tiden åkte jag iväg på ett litet ärende och var hemma ca. 1 timme senare. Efter det latade jag mig ännu mer, fram till halv sju då jag åkte iväg på massage. Skönt! Hon berättade att hon nu hade utbildat sig inom akupunktur, vilket jag alltid har sett på ett spännande sätt. Nålarna fångar mitt intresse lite, samt att det är en själslig behandling kan man säga i stället för en massa tabletter. I alla fall så bestämde vi att jag ska höra av mig i morgon eller onsdag så ska vi bestämma tid. Hon tänker försöka behandla min svårhet till att få sömn, känna mig utvilad, huvudvärk, att få bort min frusenhet, stress, att känna så mycket oro och att må psykiskt dåligt. Visst, allt kanske inte fungerar, men de kanske ger en början? Det kommer inte bli billigt, men.. gör de så att jag kan vakna och känna mig utvilad en dag, slippa huvudvärk så ofta och slippa att må dåligt så är det värt det.


I morgon ska jag också vila och ta det lugnt.

Igår var en bra och dålig dag.

Jag och Janni var en sväng i Kalmar. Det var stressigt värre men det var en trevlig tripp ändå. Jag köpte mig ett par Fondarina-jeans. Haha, nej, bli inte förskräckta nu, jag skulle aldrig få för mig att köpa jeans för en sån summa som de egentligen kostar. Jag hittade dom för 250kr. Hmm, jag köpte även en väska som kostade runt 300kr som jag fick för 95kr. Köpte en väst, ett par strumpor också. Tror det var allt? Är det möjligt, det kändes som flera tusen kassar. Haha, just de, en tröja också. Supersöt! Eller.. en t-shirt heter det.

Dock skulle jag ha hunnit med lite andra saker med, men de hanns inte med iaf, det får bli en annan dag. På något vänster blev jag övertalad att hänga med ut sen på kvällen.

Jag kom hem 17-tiden. Åkte med bussen till hemlig ord till hemlig person och var där till halv tio då bussen gick tillbaka. Det var gos iaf. När bussen kom till Målerås hoppade Frida på. Vi åkte till Nybro. När vi kom till Nybro tog vi tåget till Kalmar, på stationen i Nybro mötte vi Johan! Lilla Johan! Åh, vad jag hade saknat honom! Väl i Kalmar drog vi till Vallen, årets sista Vallen. Vi tog en öl, jag började få jävligt ont i magen. Det blev bara värre och värre. Drygt 30 min efter vi hade kommit dit konstaterade jag att jag inte kunde vara kvar. Dock kändes dedär 30 minutrarna som flera timmar. Gissa vad det berodde på? Jo, stress. Min kropp kunde visst säga ifrån, det gjorde den riktigt ordentligt! Kunde knappt inte stitta, stå eller någonting. Började min sökning efter skjuts, jag fann den. Tack S, min räddande ängel utan vingar! Bilfärden hem var riktigt rolig, många skratt samtidigt som jag satt och kramade sönder mobilen pga smärta. När jag kom hem så tog jag en varm dusch, tog en varm riskudde och la på magen. La mig, somnade efter mycket om och men. Natten var inte kul, vaknade av hur ont det gjorde. Trodde det skulle bli bättre tills idag, men icke. Det gör ont, ont, ont. Maten går knappt inte ner, illamående. Fan! Har inte tid med sånhär jävla skit!


Alla ni andra, sluta stressa. Jag ska försöka att lägga av med det. Detta är inget roligt, inte ens i närheten av det. Smärta, smärta. Jag är vit i ansiktet och ser helt jävla sliten ut. Hur kul är detta? Inte kul. Snart 19 år och sönderstressad.



Btw, Grattis liiilla Victor i efterskott på 20årsdagen!