Har känt att jag har betett mig lite smått isolerad nu denna veckan. En av anledningarna är att jag är så sjukt trött och inte orkar anstänga mig.. Fel av mig, jag vet, men.. ni vet, orken finns inte alltid där.
Ibland är det också skönt med lite andrum.

Har försökt att samla lite krafter nu och hoppas på att man kanske kan hitta på något i morgon, eller under helgens gång. Vet att jag inte orkar sitta hemma och tråka iaf. Vet bara att jag måste finna kraften till att höra av mig, gör jag inte det kommer jag att ångra mig.

Det tjänar allvarligt ingenting till att tänka hela tiden. Vrida och vända på saker och ting. Man kommer ändå inte fram till något vettigt, man kan inte styra det. Det som sker, det sker. Antagligen var det menat att det skulle bli så i sinom tid ändå.


FREDAG I MORGON!