Jag älskar känslan av att vara som på nykär. Den är speciell. Inget slentriansnack, inga klyschor. Bara vi. Nykära..

Ännu en helg på Öland blev det. Ett kvällsdopp i havet och dagen efter på kvällen blev det ännu ett. Det var svinkallt, men det är sommar hörrni. När man blir äldre är det något i kroppen som aktiveras som gör att man inte är i lika länge som när man var yngre. Jag försöker kämpa bort en del av den känslan. När jag var yngre sa jag att jag alltid skulle hålla på med att plaska och leka, men nu gör jag helt plötsligt inte det längre. Jag har barnasinnet kvar, alla gånger, men en frysspärr har sakta växt fram. Det är lite tråkigt. Ibland önskar man att man hade kvar samma skyddande hud som när man var liten.
Även en sväng till Byxelkrok, en munk och en liten promenad för att sedan åka tillbaka till Löttorp. Några stopp längst vägen blev det, kuul! Sen kom hungern och vi ville bara tillbaka till maten i husvagnen. Efter det var vi pigga igen. Vår tidsplanering sprack och vi var hemma runt 00.00-00.30. En Anna var jävligt trött, lite sömn och en bilresa på ca. 2 timmar. Det sliter. Dagen efter var det bara att jobba igen.


Snart är det ett år sen vi träffades första gången. Då vi sågs första gången över ett kvällsdopp. Då vi redan första gången såg varandras kroppar mer avklädda än påklädda, dock inte helt nakna. Badkläder. Blickar som brände hål av nyfikenhet. Hand i hand. Famn i famn. Nervositet. Bara vi. En av de underbaraste kvällarna i mitt liv. En kväll som kom att förändra mitt liv på både ont och gott. Beslutsångest, rädsla... Viljan... Till slut vågade vi ta steget till något mer seriöst ett par månader efter vårt första möte.

Vilken kärlekshistoria. En vacker sådan. En riktigt sådan. En levande sådan.