Ibland kan man bli riktigt besviken på saker och ting. Tror att jag har blivit besviken 3 gånger nu under bara några timmar. Första gången går inte att rå för. Andra gången, fy fan. Tredje gången, jävla mes!

Måste man bli besviken om och om igen? Kan man aldrig få känna sig stolt över någon/något? Vissa personer gömmer saker. Fy fan. Att du måste gömma, att du måste smussla..! Nej, fy fan. Varför?

Och varför ska just du falla så lätt för grupptryck? Varför kan du inte bara stå på dig? Sluta spela tuff, du är egentligen så jävla mesig så det är inte sant!

Nej, jag vill inte bli besviken mer. Jag vill inte bli sviken. Det är ett jävla liv. Ni bara ljuger.


Ofta när jag skriver nu så känns mina texter väldigt osammanhängande. Antingen är det bara jag som inbillar mig, eller så är jag fången i mig själv. Orden har fastnat och funderingarna sitter fast i huvudet. Det är av rädsla, jag vet att det stundom ibland är fler som läser detta än vad jag vill. Vissa personer har en förmåga att döma därav vilket jag tycker är väldigt fel.