Måste säga att kvällen igår var helt otroligt jävla underbar! Jag vet inte hur du gör det, men med dig går det att glömma, prata, skratta, älska, slappna av med och mycket mer. Förstår inte hur det är möjligt. Mitt hjärta är ditt och det brinner för dig, mer och mer varje dag.



Jag undrar verkligen vilken dag som livet kommer. När ska man få känna livslusten? När ska man orka? Det är bara massa tjabb hela tiden. Sura miner, jävliga kommentarer. Ingenting känns kul. Allt är bara så tillgjort. En stor fasad är uppbyggd. Uppgivenhet, oro, ledsamhet, you name it, det är de min vardag präglas av och jag vill bara bort, bort, bort.