Mycket mer lockande nu, suget bara växer. Jag vill fly undan välden. Jag vill inte vara en del av den längre. Jag vill tillbaka i min egen värld. Till glaskupan där ingen annan kommer in. Där jag står och ser på utan att bry mig. Jag orkar snart inte bry mig mer. Allt jag försöker göra, människor jag försöker hjälpa, det blir bara fel. Det går åt helvete. Om jag inte hade funnits hade saker och ting inte behövt att hända.

Jag gick och la mig med hemska känslor, vaknade med en lättnad. Trodde att dom var borta.. nej, så fel jag hade. Dom var absolut inte borta. Inte på långa vägar. Dom är nära, så jävla nära.


För mig är det allvar. För dig är det bara en lek. Visst fan är det så? Varför tror jag på saker? Hur fick du mig att våga känna mig trygg? Hur fick du mig att våga lita? Varför fick du mig till det när det bara bli kaos i mig?!