Jag tror jag har glömt bort vad livet är. Hur gör man när man lever livet? Hur gör man när man släpper alla tankar och funderingar i huvudet och börjar i stället leva i nuet?

Jag kan inte fokusera. Tankarna åker omkring i mitt huvud i en fart som aldrig förr, samtidigt som uppgivenheten och misslyckandet finns där. Tankar som, duger jag? Kommer jag någonsin att duga? För vem duger jag?

Det är tvivlet som vinner över mig. Utan att ens orka ta tag i saker, utan att vilja pga tvivel, få ett konkret svar av misslyckande.

Hur fan orkar man med att leva i städigt misslyckande, och hur klarar jag ens av att stå ut med mig själv när jag inte finner något annat än..hat...?