Jag tror jag har glömt bort vad livet är. Hur gör man när man lever livet? Hur gör man när man släpper alla tankar och funderingar i huvudet och börjar i stället leva i nuet?

Jag kan inte fokusera. Tankarna åker omkring i mitt huvud i en fart som aldrig förr, samtidigt som uppgivenheten och misslyckandet finns där. Tankar som, duger jag? Kommer jag någonsin att duga? För vem duger jag?

Det är tvivlet som vinner över mig. Utan att ens orka ta tag i saker, utan att vilja pga tvivel, få ett konkret svar av misslyckande.

Hur fan orkar man med att leva i städigt misslyckande, och hur klarar jag ens av att stå ut med mig själv när jag inte finner något annat än..hat...?

Så var det dags för ännu en vecka som antagligen kommer bli tråkig.. Solen skiner ute och det ser jättemysigt ut ute, ändå finner jag inte motivationen eller lusten till att gå ut. Hur svårt kan det vara?

Helgen har varit fartfylld iaf och det finns inget jag kan klaga på direkt. Möjligtvis över mycket stress och för lite tid men jag har ändå haft roligt.

I lördags blev det övertidsjobb pga att kunder inte kan förstå när man har stängt och visar abslout ingen respekt för dem som jobbar. Jag tror inte att dom vill jobba oväntad övertid när man ska stressa vidare. Men tyvärr är det inte många människor som kan förstå sådant. Ganska synd. Iaf så stressde jag hemåt för att göra mig i ordning för kalas. Vi åkte till Rockneby på kalas men vi gjorde ett stopp vid morfars grav först. Första gången jag var där sedan begravnigen och det blåste en jävla massa. Det ser inte alltför kul ut eftersom det fortfarande bara är ett provisoriskt kors där eftersom gravstenen verkar dröja. Iaf så kalasade vi på semlor och efter ganska mycket tjat från mig så åkte vi hem. Såklart fick jag stressa ännu mer och framåt 21-tiden fick jag äntligen träffa min sötnos igen i några timmar. <3

I söndags så blev det jobb och en träff med brudarna. Saker och ting börjar sakta återgå till det som en gång var. Jag orkar inte. Vi käkade ostpaj hemma hos Carro, musigt som alltid. Sedan stressade vi vidare mot Kalmar. Vi såg "Juno". Filmen var faktiskt riktigt bra. Den var dock väldigt speciell, antingen gillar man den eller hatar man den. Finns inget mellanting. Jag önskar man kunde vara sådär ärlig och ta så lätt på saker och ting. Kanske man skulle komma någonstans här i världen då?
Efter filmen tog vi en sväng på Maxi, jag lämnade av Janni-panni hos Alex och körde vidare mot Nybro. Där stannade vi till vid lägenheten som kommer bli Carro&Christoffers nästa helg. Jävligt fin, det bästa var sovrummet och den ROSA dörren! Så jädra snyggt. Därefter åkte jag hem.

...här sitter jag nu... uttråkad och... ja.. uttråkad.. Får väl bli en snabbstädning i mitt rum och sedan åka iväg för att handla. Men hur lång tid tar det liksom? Det är långt kvar till kvällen och tills att man får sova så man slipper denna jävla tråkiga, meningslösa dag.

Idag var det upp tidigt, eller tja, för min del är det tidigt. Halv åtta. Det var mörkt o trist ute vilket gör att man känner för att stanna i sängen! Men den gubben gick inte. Bara stressa runt i huset o åka iväg till Nybro för att ta Bellis i besiktning! Vilket jag gjorde, abslout! Haha. Ska få den äran att göra det i morgon med. Det är faktiskt kul, dom är goa att jobba med dedär gänget.

Som många vet blåster det jääävligt mycket ute! Det märkte jag när jag skulle gå till bilen, fick gå dubbelvikt för att ta mig fram. När jag väl ska åka ut från Nybro så är det såklart träd över vägen. GAH! Jag är trött, hungrig o jävligt kissnödig. Kul att sitta där då. Bilen åkte fram o tillbaka över vägen, det var spännande. Resan tog runt 50 minuter, alltså dubbla tiden. Hem kom jag iaf! Nu väntar disken o en dusch på mig. Duschen längtar jag efter särskilt.

I morgon blir det stress värre. Dels är vi två i affären o en lördag är de hyffsat mycket. Därefter ska jag hem o sedan iväg på kalas. En lååång bilresa på en timme dit typ. Sen hem. Sen antagligen till Krille om allt går enligt planerna, vilket jag verkligen hoppas! Annars blir jag ledsen..

Söndagen blir nog med lite stressig, men den säger jag ingenting om nu för då blir det säkert inget.

Ge er ffs inte ut i detta väder! BYE!

En mycket intressant dag har det varit.

Jag gick upp klockan elva o möttes av ett helt underbart sms så mitt hjärta slog dubbla volter. Jag älskar dig något så frukstansvärt mycket! Sen så mötte jag av ett lite jobbigt sms som hade inneburit att jag kunde ha sovit lite längre, men men. Vid ettiden kör jag iväg mot Kalmar. Jag är såklart bäst på att köra lagligt så jag kör förbi en civilbil i 110km/h som står still.. som tur var stod poliserna med ryggen mot vägen just då. Jäääävlar tur för mig! Strax därefter möter jag en polisbil. Hallå liksom? Hur ofta händer det att polisen är på 31:a? Därefter vågade jag inte annat än att hålla mig till hastigheten. Ibland råkade jag bryta mot den men sccch! Sedan mötte jag ett x antal polisbilar inne i Kalmar. Vad har hänt?!

Yeye, jag hämtar upp Janni o vi styr bilen mot the stada. Vi går omkring o fjantar lite. Äter o åker till Nybro för att träna Kick n' box. Ett mycket härligt pass måste jag säga. Vi ska försöka göra om det nästa onsdag. Bra sätt att få ut aggreationer på!

Over and out!

Måste säga att kvällen igår var helt otroligt jävla underbar! Jag vet inte hur du gör det, men med dig går det att glömma, prata, skratta, älska, slappna av med och mycket mer. Förstår inte hur det är möjligt. Mitt hjärta är ditt och det brinner för dig, mer och mer varje dag.



Jag undrar verkligen vilken dag som livet kommer. När ska man få känna livslusten? När ska man orka? Det är bara massa tjabb hela tiden. Sura miner, jävliga kommentarer. Ingenting känns kul. Allt är bara så tillgjort. En stor fasad är uppbyggd. Uppgivenhet, oro, ledsamhet, you name it, det är de min vardag präglas av och jag vill bara bort, bort, bort.

Frågan är den, orkar jag skriva idag? Det känns inte som så. Mitt humör som har varit bra denna veckan har åkt down, down. Av trötthet och besvikelse. När ska det bli ett slut? Ditt löjliga humör, dina försök att göra allt bättre. Nej, fyfan.


Under veckans gång har jag hunnit med en träning med Janni, ett x antal besök i Nybro under olika omständigheter. Så väldigt roligt...

Som många av er vet så är jag en som tycker att alla hjärtansdag är överskattat precis som nyår och andra diverse traditioner/högtider. Jag är lite villig att säga att jag inte tyckte så denna gången. Denna gången fick jag vara med den jag älskade som älskar mig tillbaka. Jag tycker att alla dagar med dig är alla hjärtansdag faktiskt för varje sekund med dig är viktig och speciell. Nallen älskar jag och den finns i min famn under natten, hur jag än har fylttat omkring i sängen så har jag ändå vaknat upp med den intill mig. Konstigt men sant.


Igår var det kalas i Alstermo. Jag fick ett allergianfall pga att jag råkade gosa med deras katt. Att jag aldrig lär mig.. sen var det dags att åka hem för att sova. Sömnen ville då inte infalla på långa vägar så det blev en lång väntan innan den kom till mig. Idag har det varit segt att jobba men ännu värre att komma hem. Jag vill bort! Ska nog ta mig en dusch för jag fryser o fryser.

Svar till kommentar:

Nahe, men vem är du då? Varför vara anonym? :P

Himmel och pannkaka (stavas det med två "n" btw?) vilken jävla kväll det var igår!

Först blev det en sväng till Nybro hem till Janni. Där förfestade vi tillsammans med hennes mamma. Så jädra kul! Sen var klockan jättemycket helt plöstigt, fattar inte vad tiden tog vägen. Vi drog slutsatsen av att vi inte skulle hinna ta ut pengar i Nybro som det var tänkt. Vi sprang till stationen och skaffade oss biljetter. Därefter hälsde vi glatt på de glada människorna som var runtom oss. Så kul att träffa alla igen! Tåget var såklart försenat och jag och Janni fick för oss att vi skulle hinna ta ut pengar iaf så vi springer till bakomaterna och tar ut pengar. Haha, så var det en gubbe som sa till mig när jag sprang "Är du rädd att pengarna ska ta slut eller?" Jag svarade att det var jag och man fick passa på så länge det fanns lite pengar på kortet. Haha, frän snubbe. Vi rusar tillbaka till stationen och hinner t.o.m stå där och vänta en stund. Trots att många trodde att vi inte skulle hinna med tåget. Tji fick dom, vi är väl vältränande......

Vi hoppade på tåget, kommer in jättesent till Kalmar och Janni och jag påbörjar vår 3e språngmarsch denna kvällen för att komma till Palace innan inträdet ruinerar en. Fattiga som vi är. Vi hann precis. Johan och Mathias kommer så småningom och jag får äntligen ta dendär efterlängtade tequilashotten med dom. Som vanligt vann jag. Träning grabbar! Vi dricker och skrattar. Janni och jag är välidigt nyfikna på vissa saker och vi drar oss inte för att fråga grabbarna. Dessvärre ser Mathias förskräckt ut medan Johan gör tappra försök att försöka förklara iaf eftersom han är van vid oss brudar.

Kvällen glider på. Så kul! Jag försöker lära mig att dansa sådär coolt som grabbarna gjorde.. det gick inte så bra tycke jag inte. Kul var det iaf! Måste tacka mina två heta lärare :P Tyvärr går tiden alldeles för snabbt och jag vill inte gå därifrån så Johan får komma och bära mig därifrån så där blir jag ivägburen ännu en gång under kvällen.

Vi drar till stationen där vår chaufför finns. Vi köper lite mat, jag faller för grupptrycket fast jag inte var det minsta hungrig. Vi lämnar av Janni och Mathias på olika ställen i Kalmar under fortsatta roligt diskussioner. Sen blir det jag och Johan i baksätet och Alle där framme. Ensam brud, men undvek inte att prata vidare. Är man ganska opryd så är man... dom bara skrattade hela tiden åt mig. Snart är jag hemma efter en jätterolig kväll och underbart sällskap! Tack ska ni ha allihopa, detta var verkligen det jag behövde!



Nu bör jag dock gå och klä på mig osv för att snart kommer det gäster... Weihu.


Och du min anonyma beundrare. Så söt är jag faktiskt inte :)

Igår så var jag jätteduktigt precis som jag är idag. Igår skulle typ hela huset dammsugas, sen iväg till Nybro för att fika med Janni o fjanta omkring. Klockan tickade och det började bli dags att dra sig hemåt för att åka till en ny plats. Jag kom hem, stressade runt, åkte till Krille.

Tiden gick iväg och det blev seeent innan jag var hemma. Somnade runt 04-04.30-tiden för att sedan vaknade runt 10 idag för att jag inte kunde somna om. Det var helt underbart i natt iaf. Det var skönt att prata och det var skönt att låta tystnaden göra sitt. Jag kan inte annat än att längta tillbaka till din famn och värme. Jag blir knäsvag bara jag tänker på det. Jag älskar dig.


Ja, idag är det fullt upp också. Nu har jag äntligen städat mitt rum. Det var såå jävla äckligt. Dammråttorna hade gjort sig väl hemmastadda måste jag säga. Tyvärr har jag nu förstört deras fina hem men det kommer snart nya som flyttar in. Det är ju tråkigt att städa och därför gör man det verkligen itne alltför ofta. Inte nog med detta, jag har fått order om att baka bullar med så det är de jag sysslar med nu. På något vänster ska jag hinna baka klart dom, äta, duscha, göra mig i ordning för att antingen ta bussen eller bilen till Nybro-Kalmar. Det återstår och se. Helst vill jag ha det ordnat så att jag kan ta bussen, tyvärr kommer det nog bli bilen. Jag viiiill inte ha en nykter kväll. Ikväll vill jag supa. Det är mer än 2 månader sen jag överhuvudtaget var ute och festade, ännu längre sen alkoholen var riktigt iblandad. Tycker det är hög tid för det nu!

...dags att återgå till mitt oerhört roliga liv.

Kan hända att en viss överreaktion skedde i föregående inlägg. Dock är jag emot att radera det jag en gång skrivit. Man kan inte radera ut sina känslor. Det går inte. Dom finns eller har funnits där. Varför dölja?

Jag är på god väg in i glaskupan iaf för jag orkar inte med omvärlden. Förträningsförmågan går på max hela tiden. Vill inte vara medveten, vill inte känna. Tyvärr känner jag ändå, alltför väl. Strupen är ihopsnörad och en sten som väger ton finns pålagt på mitt bröst för att kväva andningen.

Människor låtas, människor sätter upp fasader. Jag är trött på det. Jag är trött på alla jävla fasader! När någon mår dåligt går personerna omkring en som runt het gröt. Varför är alla så rädda för dem som mår dåligt? Varför är dem som mår dåligt så rädda för att visa det? Im so tired. Sluta låtas. Börja våga visa i stället!

Betyder inte uppriktigheten något? Sannigen? Är det bara jag som är så blåögd så jag tror att det är den som betyder något eller? Tydligen.

Fan så jävla blåst jag är. Så lättlurad.



Jag kämpar emot nu som aldrig förr. Nu är det nästan mer lockande än någonsin. Så tänker jag iofs varje gång, men varje gång är det lika lockande. Man tror att man aldrig har upplevt den känslan innan fast man vet att man har det innerst inne. Flera gånger. Hela dagen idag har gått åt till att stå emot. Jag vill! Jag vet att jag inte får. Jag vill! Jag sviker er om jag gör det. Det är nog därför jag låter bli. Men vafan skulle det göra något om jag sviker när alla andra ändå sviker mig? Så lockande, så jävla underbart lockande!

Ibland kan man bli riktigt besviken på saker och ting. Tror att jag har blivit besviken 3 gånger nu under bara några timmar. Första gången går inte att rå för. Andra gången, fy fan. Tredje gången, jävla mes!

Måste man bli besviken om och om igen? Kan man aldrig få känna sig stolt över någon/något? Vissa personer gömmer saker. Fy fan. Att du måste gömma, att du måste smussla..! Nej, fy fan. Varför?

Och varför ska just du falla så lätt för grupptryck? Varför kan du inte bara stå på dig? Sluta spela tuff, du är egentligen så jävla mesig så det är inte sant!

Nej, jag vill inte bli besviken mer. Jag vill inte bli sviken. Det är ett jävla liv. Ni bara ljuger.


Ofta när jag skriver nu så känns mina texter väldigt osammanhängande. Antingen är det bara jag som inbillar mig, eller så är jag fången i mig själv. Orden har fastnat och funderingarna sitter fast i huvudet. Det är av rädsla, jag vet att det stundom ibland är fler som läser detta än vad jag vill. Vissa personer har en förmåga att döma därav vilket jag tycker är väldigt fel.

Åh, jävla skit... När man har gått och längtat efter någon hela dagen så blir det inställt. Hatar sånt. Suck. En tråkig lördagskväll, weii..

Det går utför för mig, jag blir bara mer och mer vimsig. Igår innan jag skulle åka hem ifrån Nybro så kom jag att tänka på att min bror slutar ju tidigt på torsdagar så då tänkte jag se om han skulle åka med mig hem.
Jag"Tja! Har du slutat nu eller?"
Johan"Eh, nej?"
Jag"Men du slutar ju tidigt på torsdagar ju..?"
Johan"Men jag är ju inte i skolan."
Jag"Nehe?! Var är du då?"
Johan"Jag är ju på mekaniska....."
Jag"Är du?.... hmm.. JAJUSTDEJA! Okej, jobba på, hejdå!"
Johan"Hej då..."


hmmm.... tror det är dags för mig att vakna upp snart. Jag visste ju hela tiden att han var på mekaniska.. eller? Lite kul var det faktiskt.


I natt när jag satt och glodde på tv så lös hela rummet upp... sen värsta smällen.. Jag koppade inte riktigt, åska i januari/februari? Det är ju lite onormalt ju.. Men så var det. Det åskade i natt! Så småningom somnade jag och vaknade ett x antal gånger under "morgonen". Ville verkligen inte gå upp. Hemtelefonen ringde några gånger, jag orkade inte svara. Jag hade sms och missade samtal på mobilen. Sen när är man så poppis? Runt halv tolv så lämnade jag sängen med tunga steg. Jag önskar att jag hade stannat kvar. Jag är så trött, så trött.


Ingen utgång ikväll inte.. jag är för trött och jag är nog lite för labil för det också.. När är rätta tillfället att festa på egentligen?! Vill ju träffa utefolket ju... Suck.. Blir nog en goskväll i stället :)