Yes, jag hittade till Malins skåp på Kagg. Fan vad duktig jag är. Mycket lustig skola måste jag säga. Jag som tyckte Åkrahäll var rörig vid första, andra och tredje mötet, men detta? Haha, shit, jag skulle aldrig fatta någonting. Eller jo, men inte på ett bra tag iaf.

Vi drog ner på stan och satte oss på Kultsenska och fikade och fikade. Flamsade, hostade och snuffsade. De ena samtalsämnet efter det andra. Länge sen, fruktansvärt länge sen. Inga andra släktingar runt oss, inga andra vänner. Bara vi två. Något som måste göras om med lite kortare mellanrum. Vi drog även till Åhlens, Malin skulle utnyttja sitt presentkort. Det slutade med att hon fick betala 6.50 kr. Billigt köp. Jag gick och köpte mig en bok, Känn Pulsen slå, uppföljaren av Vingklippt ängel. Började läsa den runt halv tolv inatt, kollade till på klockan och upptäckte att den var halv ett. Kunde ha fortsatt ett bra tag till om ingen ögonen ville slå ihop sig.


Idag tänkte jag fika med Janni och antagligen Alex. Ska hämta upp dom runt 16-tiden i Orrefors och sen vidare till Nybro. Jag tror jag är beroende av att fika.. jag kommer bli tjock, jag kommer rulla fram om jag inte gör något åt detta. Jag säger då de...

Nehe, man kanske skulle fixa sig lite lunch och kaffe.. Men vafan ska man ha till lunch? Inte en jävla aning. Oj vad jag svär. Tråååååk.

La mig tidigt igår för det fanns inget att göra under kvällens gång. Klockan ringde 08.50 idag och jag kom upp trots att jag kämpade för att stanna kvar i sängen. Den var mycket mer lockande än 4 lååång timmar i en kall affär.

De 4 timmarna var verkligen långa och tråkiga. Hände abslout ingenting och kallt var de som vanligt. Det var ganska jobbigt, hur länge ska sjukdomen sitta kvar i kroppen egentligen? Jag är ju helt isolerad från omvärlden. Vet inte alls vad som händer. Jag har inte festat sen i början av december tror jag det var. Det är riktigt illa från min sida! Riktigt illa! Jag har abstinens... Tror jag, eller har jag redan avvänjt mig. Nä, det måste bli ändrig, jag måste bli frisk!

Jag har inte heller suttsat omkring i Kalmar med Janni på hur länge som helst. Endast träffat henne 1 gång under detta året. 1 gång! Desamma gäller Carro. Nä, fy fan, jag är verkligen isolerad! Änring måste ske, det måååste de!



Något som jag har drömt om de senaste nätterna är en resa, en resa till ett varmt land. Med sol och bad och lugnt. Vore inte det något? Är de någon som är på eller?

Igårkväll kom jag äntligen ifrån huset väggar. 1 vecka och 2 dagar, isolerad. Fy fan. Kvällen blev helt underbar iaf, trots att Sverige förlorade. Tur att vi inte såg de sista 2 minuterna. Det var iofs redan väntat från första början.

Jag kan inte sätta fingret på de, men gårdagens kväll var helt underbar, obeskrivlig. Retsam och full med värme. Låt ingen ta detta ifrån oss Älskling, låt detta få vara vårt.


Idag klarade jag mig ut en sväng igen, först till affären och sen en snabbis till Alstermo. Det var jobbigt måste jag säga, riktigt jobbigt. När man kom hem kändes kroppen som bly...eller ännu tyngre. Jävla sjukdom! I morgon ska jag försöka jobba från 10-14, får se hur det går. Så som det ser ut nu så måste jag ha lite kraft kvar till kvällen också :P


Denna kvällen kommer dock bli så jävla tråkig. Abslout ingenting att se på på tvn, då menar jag verkligen ingenting. Let's dance? No thanks. Inte min typ av program, verkligen inte. Suck och stön. Vad ska jag göra med resten av kvällen?

Efter en riktigt spännande och gripande handbollsmatch blir man faktiskt ganska trött. En sån helomvändigt på några sekunder kunde man ju bara drömma om. Nej, handboll är faktiskt en av de sporter som är kul att kolla på. Där det händer något hela tiden. Svettiga män..mm... eller?


Det finns andra saker som gör en trött också. Riktigt trött. Så jävla helvetes trött. Eller kanske mer av less? Jag vet inte. Men jag är iaf alla dom orden och några till på mycket. Är slutet av sagan redan skrivet eller går det att förändra till något bra och roligt? Please let me know, really soon.

Nu skulle det kanske vara dags för en liten uppdatering här igen. Inte för att den behövs. Det jag har sysselsatt mig med nu under tiden jag inte har skrivit här är att ligga i min säng och tycka synd om mig. Med all rätt. Den underbara inflensan drabbade mig och min familj. Nu är jag nästan frisk, jävligt trött i kroppen och hes pga all hosta. Men bättre! Till alla er som har haft detta, jag tycker synd om er!


Nog med detta... Så vet jag inte om jag har mer att säga just nu heller. Jag har alldeles för många funderingar i huvudet. Jag tror inte ens att jag vågar skriva ner dem här även om det kanske skulle varit skönt. Nej, det är något jag får ta med mig själv helt enkelt.

Allvarligt så kanske jag skulle jobba i en blomsteraffär.. Det är nog det mest tillfredställandet jobbet utav de få som jag har haft. Det är en härlig miljö att jobba i, trots allergi... Nu så hade det kommit in mer vårsaker, vilket är underbart. Alla ljusa färger och glada blommor! Ljus har nog trots allt en väldig inverkan på ens humör. Nä, det är ett trevligt jobb.. Synd bara att man inte behövs så ofta som man vill..

Igår var det iaf fullt upp! Jag och Sussi(e?) vimsade omkring och drack kaffe emellan kunderna som rasade in. Men det gick, dock var vi helt slut efter 4 timmar så det var tur att arbetsdagen slutade där. Efter detta spektakel var det bara att stätta sig i bilen för att dra vidare till nästa.. Nämligen kalas hos Mormor som igår fyllde 78 år, Grattis! , trots allt detta som har varit och all kraft hon fick lägga ner på morfar medan han ännu var i livet så ser hon ändå inte ut som en 78 år gammal tant. Precis som farmor.. Hon ser inte heller ut att vara i den åldern hon är... hmm... åldern minns jag inte. Sorry! Yeye, det var trevligt men jag var såå trött. En massa gäspningar från min sida.. Väl hemma fick jag äntligen lite riktig mat och sen segade kvällen sig vidare.. Ännu en gång fann jag ingen mening med att vara uppe utan gick och la mig runt elvatiden kanske den var? Somnade inte förrän runt tolvtiden men iaf..

Idag är bara tråk och alla här hemma är sjuka.. Snart blir säkert även jag det. Vill inte!

Igårkväll var en gosig kväll :) Ibland kan faktiskt kvällarna gå i lås, precis så som igårkväll. Jag suger verkligen in varje sekund med dig, smakar på dom lite extra, håller kvar känslan. Helt underbart. VÅGA BARA INTE MISSTOLKA!


Jag fattade ingenting idag på morgonen. Mobilen som ringer ilsket. Vafan är det frågan om tänkte jag... sen kom jag på att den ringde för att jag skulle upp, upp för att jobba. Jag går upp, väldigt ofrivilligt men tivngar mig in i det sista. Jag och mornar går inte ihop! Jag hatar dom! Blä! Jag klär på mig, sminkar mig, slänger i mig lite frukost och sätter mig i bilen och kör iväg. Jag kanske var lite farlig bilförare idag, var verkligen inte vaken. Höll på att somna flera gånger om, så har det hållt på idag. Ajaj. Det hela blev verkligen inte bättre av att det är ofantligt mycket blommor som doftar just vid denna årstid. Jag+blomdoft=allergi. Yay! Så jag har gått omkring och snuffsat, hostat o låtit en aning hes. Sexigt värre. Yeye, jag vet, har jag allergi och ska envisas med att vara bland blommor, som i en blomsteraffär så får jag skylla mig själv. Men det är kul, så roligt! Fina, vackra blommor. Med allergipiller o panodil går allt! Kom det ihåg!

När jag väl kom hem, väldigt trött så kommer pappa och berättar att när han var nere på affären träffade han två små rara tanter som sa att jag var den goaste tös som hade suttit i kassan där och att de saknade mig. Lite gulligt faktiskt. Jag funderar stort på att gå med i PRO. Ja, ni läste rätt.. Se de såhär, jag gör resor med min farmor, mormor, mamma och faster.. Eh..jag jobbar här och där och träffar väldigt många tanter och gubbar... Är inte mina poäng uppnådda för att gå med i PRO snart? Känns som det.. Haha, gamlingar är ganska söta ibland :)

Nä, nu väntar jag på att mina naglar ska torka så att jag kan slå in mormors födelsedagspresenter och så att jag kan duscha för att sedan krypa till korgs..

När allt faller samman, när ingenting längre sitter ihop och blir som man trodde. Vad gör man då? Vad gör man när livslusten bara passerar och man inte orkar någonting? Vad gör man när man när man nästan har gett upp hoppet för vissa saker? Vafan gör man när man tänker på sånt som man inte vill ska hända?

Hur får man saker att hålla ihop? Hur gör man för att orka hålla samman? ...jag har faktiskt inget svar på den frågan.

En gång i tiden förbannade jag mitt liv för att allt kändes så komplicerat. Det skulle jag aldrig ha gjort. Nu är det mer komplicerat än vad jag någonsin trodde att det skulle bli. När kommer den lätta delen i livet?


Du är mitt lyckopiller, din närhet får mig att känna alla dessa känslor jag vill känna hela tiden. Lycka. Fan vad jag hatar att vara ifrån dig. Jag orkar inte vara ifrån dig.. vill inte vara ifrån dig.. Något som började så bra idag slutade åt helvete. Fanfanfan.. jag hade behövt dig idag, verkligen..

And I'm hearing what you say but I just can't make a sound
You tell me that you need me
Then you go and cut me down, but wait
You tell me that you're sorry
Didn't think I'd turn around, and say...
That it's too late to apologize


Den är bäst, budskapet är nästan för sant.

När man trodde att botten var nådd, när man trodde att saker inte kunde gå mer åt helvete än vad de redan hade gjort så sker det. När man åter igen hade börjat hoppas på att man kunde starta om på nytt, det är då verkligheten slår till en hårt. Sitt hårdaste slag. När ska allt detta få ett slut? Hur mycket ska människor få stå ut med? Varför är världen så orättvis? Varför vill den vissa människor så illa? Varför utser verkligheten de svagaste människorna som jämt och ständigt får kämpa sig upp för stegpinnarna för att orka med livet? Varför inte ge de människor som rusar upp på pinnar en spark så att de får känna på hur jävligt livet kan vara?


Det går knappt inte en dag då jag undrar hur allt skulle ha blivit om vi inte hade följt upp detta. Jag undrar hur det skulle ha blivit om inte de hemska grälet i oktober hade hänt... Tänk om jag hade backat i stället för att för första gången ta steget in i ett förhållande? Tänk om allt skulle ha fått ett annat slut, ett bättre slut då? Tänk om.. jag tänker på det varje dag. Tänk om det var pga mitt slutgiltiga beslut som allt detta skedde...

Det finns så många tänk om. För många. Tänk om...

Jag älskar dig mer än livet. Du är så mycket bättre än livet. Du är den vackraste som har gått på denna jord. Trots alla tänk om ångrar jag ingenting. Jag vill bara, precis som du få dessa händelse ogjorda.


Jag är bara en åskådare. Jag står här och ser på, kan ingenting göra. Jag står här ensam. Jag ser hur allt sker, hur maktlös man är mot verkligheten. Jag är inte delaktig i detta. Jag är bara åskådaren...

Nyår är överskattat precis som planering. Det är alltid hysteri kring nyår, jag har aldrig förstått varför. Även om det blir ett nytt år är allt som vanligt. Ingenting är ogjort.. ingenting kommer att förändras mer än vad det brukar. Det hänger ju på människan själv att göra ditt eller datt, inte på ett nytt år. Undra när folk ska börja inse detta lysande faktum? Antagligen never.. Stackars er.

Jag skulle ju då ha begett mig mot Kalmar igår för att vara med mina vänner däråt.. När jag var halvklar skönk jag dock ihop och insåg att det aldrig skulle gå. Jag skulle aldrig ha klarat det. Därför tackade jag nej och gjorde ett x antal personer besvikna den kvällen. Im sorry, men jag klarade inte att stå ut denna gång. Jag brukar inte banga för fester, denna gång gjorde jag det trots allt.. I stället blev det en kväll hemma och med en del av släkten i Alstermo. Jag hade faktiskt ganska trevligt. Det är dock svårt att känna den sanna glädjen ibland.


Idag blev jag väckt och blev rädd. Jag var inte beredd på att någon skulle väcka mig just då. Vem brukar vara beredd på att bli väckt när de sover btw? Det var bara att skutta in i duschen för att sedan åka vidare till Farmor och fira henne eftersom hon fyllde år igår. För en gångs skull tyckte jag faktiskt om maten vi fick där.. Blev mätt väldigt fort och såklart började jag må illa. Det blir så när man inte är så van vid mängder av mat längre.. usch.. måste ta tag i dedär.. Yeye.. dagen är över och jag ska dra vidare.