Trodde att jag kunde lämna allt, då menar jag i princip allt bakom mig. Lyckades jag? Ja, jag var på väldigt god väg, tills för ett tag sedan och tills igår.. Fan.. ditt fel. Annars hade jag kanske aldrig låtet mig själv göra så igen? Det var iaf vad jag trodde då, men..så var det inte. I ren desperation... det var nära att...
Jag vill inte, jag vill verkligen inte. *suddar bort allt* FÖRSVINN! Lämna mig, låt mig va! Bort! help...

Hm, undra hur hemsk en vecka kan bli? Baklås, se dedär, och se det ännu en gång idag. Tydlgien betydde det ingeting, visst, det skulle det inte göra, men det råkade nog visst göra det. Men..ja, jag kan inget annat göra än att stå och se på, ha ett fejkat leende på läpparna och så... Tur att jag hann in iaf.
Men sen! sen..! Var det någon som snodde min cykel idag med, tack! Efter en liten runda hit och dit hittade vi den. Jävla blattar! (Ursäkta, men det var dom som hade tagit den, så jag har mer än rätt att säga så! Man tar fan inget någons cykel!!!!) Hade dom varit där hade antingen jag legat nerslagen eller så hade dom legat nerslagna :) Man vet aldrig.

Är denna hemska vecka snart slut? Vad väntar mig i morgon?
Inget som var planerat iaf, eller jo, en sak. Men inte båda, men...förvånad? :) Så jag ska få sova i morgon :)) Ta det lugnt, fram till eftermiddagskvällen iaf :)

Jag satt där, hade känslan i magen. Kollade bort, för att sedan vända mig om och få syn på dig. Hjärnan fick genast signaler till att göra kroppen skakig. Osäkert sittandes. Ville bara bort. Såg hur du gick runt hörnet, kramade om henne, pratade. Jag satt, ville bort. Du log när du kom in, du log senare oxå. Jag hade väl någon konstig grimas, som vanligt. Vet du hur vacker du var? Vet du hur jävla fin du är? Vet du allt dedära? Vet du hur länge jag har tyckt det? Vet du hur länge känslorna har funnits hos mig? Vet du?

Det var då, det var det året, det var då. Allt var jättefint, allt var bra. Jag berättade för dig, trodde att allt skulle gå åt helvete. Konstigt nog blev det bara bättre, du var förstånde, gjorde ingen stor sak av det. Det kändes så skönt... Sen dog det, ingeting blev längre sig likt. Jag minns den första dagen för dig, jag minns när du höll om mig och inte ville att jag skulle lämna dig ensam, det var nog mest ett skämt, men jag tyckte om det ändå. Jag minns hur allt kom att förändras... hur allt blev ännu sämre.

Tiden gick förbi.. Jag minns den gången du kom tillbaka till skolan, jag minns hur jag smet iväg från lektionen för att få prata med dig. För att sedan hamna i ditt knä, och försöka undslippa lektionen. Jag minns!

Jag minns dendära kramen för ett par år sen, då när du och jag och en massa andra var i dendära jävla lokalen! Jag minns. Det var varmt, du hade ingen tröja på dig. Man såg din fint solbrända överkropp som gjorde allt till dina ögon och leende. Jag minns kramen sen på kvällen då du viskade till mig att allt skulle ordna sig och bli bra. Men det var alltför länge sen..

För en månad sen, lite mer, när du tog studenten. Jag såg dig, jag trodde då aldrig att jag skulle få se dig finklädd. Samtidigt kom jag att tänka på hur jag o Frida hade kommit överens om att vi skulle ge dig en ros när den dagen kom. Det blev inte så, du var alltför långt borta.

En vecka sen och några dagar sen. Det kommer oxå att förbli ett såntdära minne, ett som man minns med ett leende på läpparna men ändå som en tung sten. Så fort jag såg dig där, då började mitt hjärta bulta snabbare. Det var väl då fan att det fortfarande skulle kännas så! Senare på kvällen, det var då allt hände. Ingeting till att börja med, men sånt kan ju ändras väldigt snabbt, och visst gjorde det de. Jag blev förvånad först, det var ju så länge sen... Men ändå jävligt glad! Så nära har jag aldrig kommit förr som då.. Jag trodde jag hade hamnat i himlen, det var för bra för att vara sant... Dina händer, din kropp..DU. Underbart är kort, som det heter... Så var det med detta oxå. Trots min ovilja... Du kommer allitd ha en plats i mitt hjärta, jag vill ha mer, mer av dig, mer av allt. Det går inte, jag vet. Men drömma? Hoppas? Nej, det är precis det jag inte ska göra, det har jag lovat mig själv, det var de jag lovade mig Då, jag måste hålla det. Drömmar och hoppas, det gör bara ont.

Jobbat idag, det kändes som om det var jättelänge sedan bara för att jag har varit ledig sen i torsdags. Men nu är det igång igen, fram till fredag iaf..

Vilka lögner som lever inne i mig... Fullt av dom. Fullt med förnekelse. Fullt av allt dumt, känns det som. Bara för att det är sommar går det att tränga bort det lite, men när natten kommer, eller när man har en ledig stund till övers, då kommer det fram igen. Varför ska jag lägga energi på det? Kan inte alla dedära konstiga sakerna försvinna som gör så att man känner saker? :)

I fredags var det en tripp till Jönköping, biltema o A6 var det som gällde :)
I lördags, då fick jag äntligen träffa Janni igen! Såklart satte vi igång som vanligt :))
Sen blev det fest, det var kul! En nattlig promenad eller vad man nu ska kalla det och trevligt folk. Lite konstiga saker hoppade ur min mun, men det är väl nästan sånt som händer dagligen.
Dagen efter var hemsk, mådde hur dåligt som helst på morgonen, alla tåg och bussar gick emot mig. Brandalarmet gick på Baronen...fick inte säga hej då till Janni, inte träffa Daniel, nada! Allt bara gick emot den dagen. Dumtdumt!

För övrigt vill jag tacka alla som gjorde min helg till en bra helg :) Den var kulkul trots den dumma söndagen :)


När jag skriver
så är det då det svider
Det är när du sviker
som jag skriker

Jag plågar mig själv, jag vet inte hur det kommer att bli. Jag vet inte varför jag gör det, jag vet bara att jag tänker göra det. Jag hoppas att det kommer att hända. Kanske kan jag avsluta ett kapitel på detta sätt?

Jahopp, jag bara jobbar o står i. Ojoj. Puh, vilket slit det är ^_^ Nemen, ja, det tar iaf på krafterna. Jag är alldeles snurrig i huvudet av tyska&engelska, även svenska.
I morgon, på lördag, söndag och måndag är jag iaf ledig! Det känns skönt! Även fast jag inte lär vila så särskilt mycket. I morgon blir det nog Jönköping, lördag party, söndag kanske träfffa Daniel (hoppas!) och måndagen...tjaa, vi får väl se vad som kan hända där.

Känslor hit och känslor dit, jag tror fan inte att de hör hemma någonstans, egentligen. Jag är inte ute efter något..ehm..förhållande (?). Jag vet inte vad jag är ute efter, allt och inget. Du skulle vara ett kul tidsfördriv, okej, jag skulle tycka att det var mer än så, det skulle nog gå alldelses för långt för min del. Det är tur att de är som det är just nu... Hur det nu än är? Wah...!

Happ, nu har det varit några tomma dagar här igen då. Ack, ack.
Jaja, på fredagen skulle jag in till Nybro o hämta Malin, köpa nitskärp o bikiniöverdel. Hm, det blev en bikiniöverdel, parfym, solbrillor, något annat konstigt.. hmm... jahaja..
Senare skulle de vara semesterfest, den var kul! Träffade Frida, det var länge sen! :) Kul det var! Sen åkte vi bil, fortfort, 200! Ojoj, tänk om polisen hade kommit. Sen så.. blev jag mindre nykter under kvällens gång, fick en arg mamma på mig, lite blåmärken, ett underbart minne, som jag då inte kommer att glömma! Erhmm..och inte andra heller i min omgvining verkar det som. Men, jag bryr mig inte, jag är mer än nöjd med kvällens gång. Hihi!

Sen blev det lördag, Anna var pigg o skulle jobba, jääättepigg! Wihu. Anna o Malin skulle sola o bada, det regnade... Vi lekte lite.

Det blev söndag, Anna o Malin åkte o badade o solade. Det var mys. Anna fick något skakanfall... och hon började frysa... ^_^

Det blev måndag, Anna jobbade igen och Malin åkte hem.

Alltså, jag har haft en Malin-helg, det var ett tag sen. Det var trevligt! Jag är bra på att ha rätt uttal. Vet man inte om man har ögonlocken stängda så kan man känna på dom,. då stängs dom, oftast, då vet man att man blundar om man befinner sig i samma posion. ;>

Lediga dagen idag :) Har förgyllt mammas, Johans o Simons dag idag, de har fått åka bil med mig! Dom fick jävlar åka av!
En tur till Alstermo där vi hämtade Simon, och jag köpte ett par blommor.
En sväng till Älghult till kyrkogården...
En sväng till Lenhovda, till järnaffären! :D
En sväng o badade
 =
fullt upp!

Nu har jag dåligt samvete för att jag dissade Danny o hans sista dag. Fan vad taskig jag är, och det var inte ens jag som dissade, det var mamma, efter mycket om o men. MEN han kom sent, och jag är så trött.. Förlåt.
Allt är bara snurrigt, det känns lättare, men ändå så jävla mycket svårare. Jag tror att jag måste kunna stå på mina egna ben, utan att tänka på att jag kan luta mig någonstans. Det blir nog bättre om man lär sig att klara allt själv..

Vilken dag, den har varit otroligt seg, blev dock lite bättre framåt dagen med en söt killes leende på läpparna :)
Sen så blev den kul när jag kom hem o fick sätta mig här vid den kära datorn.. Lite senare, bara för att jag var så glad över att jag hade sluppit holländaren idag så ropar dom uppifrån att han var här. Då fick jag ta o gå ut till honom, sa att jag inte mådde så bra, lyssnade han? Nej. Men aja, det var trevligt ändå. Jag ska ju inte säga att han är dum o otrevlig, han är lite småcharmig, men inget för mig. Men det är kul när man inte har något annat att göra, sen får man ju öva på sina engelska kunskaper lite som verklgien inte är bra.

Det minsta du kan göra är väl att skriva? Fråga hur jag mår? Har du inget samvete längre? Var är du påväg? Varför flyger du längre bort? Varför lämnar du mig? Varför? Varför utsätter du mig för detta? Varför lämnar du mig bara mitt i allt? Förvirrad, förtvivlad, neråtgående... VARFÖR?!

Jaha, idag har varit en händelserik dag..
Blev bjuden på glass av en tant..Snällt :)
Senare flirtade en holländare järnet med mig, snygga raggningsförsök, tyvärr för honom så ledde som inte mer än till en promenad o en kram. Mer ska det inte heller bra, fast vi antagligen ska träffas i morgon o i övermorgon.. Sen så blir det nog inget mer, o det blir tur det, för mer av honom orkar jag nog inte med.
Legenden är söt när han försöker vara svartis! :)

Okej... nu är jag trött, så JÄVLA trött på allt...dig... VARFÖR... please, let me go! Låt mig få leva. Jag var nära idag.. nära...

Grattis till min Lilla Mamma!

Ja, idag har det firats mamma igen. Tårta o paket!

Varit ute i solen idag, det var länge sen! Men idag fanns det minsann tid! Och det var skönt.. trots att.. ehm... den nya ca. 50åriga granntanten hade manligt sällskap med en dörr öppen ut, och jaa, de var ju då inte allt för tysta. MEN det är väl mysigt när man hör sin grannes privatliv! MUMS! Jaja, tur att det bara var jag som var ute iaf :)

Fy vad jag är trött nu, jag tror att denna helgen har varit ansträngande, och så solen idag, ojoj, det är mer än vad jag klarar av i nuläget.

Jag skulle kunna babbla på att jag känner mig sviken igen, och allt bara förstörs osv .. att det bara går neråt o uppåt, svänger och krånglar. MEN jag orkar inte det idag! Jag vill bara rymma bort från det! *poff*

Idag har det varit kalas. Innan kalaset så var det stressigt värre! Allt skulle ju fixas eftersom det blev en dag framflyttat. Allt blev därför i sista minuten som vanligt, och JAG hann göra mig klar på ca. 20 min och då är även en snabbdusch inräknat! SUG på den! Här har ni en brud som kan snabba sig :P När läget tryter ^^
Iaf, kalas då.. jaa, denna släkt! Det är något konstig med den, stackars Daniel som nu är den nya i släkten, ltie sådär.. ^^ Men han trivs nog.. haha!
Jaaa, sen så har jag ju som vanligt varit den duktiga...Det börjar bli lite irriterande nu vaa.. STOPPA!
Och denna bagare, vafan skulle han ta över bageriet för? vavava?
Hmm, ja, fjädrar i sängen är roliga, dubbelt så roligt med en Malin som får hicka! :D
Det var en kul dag iaf :))

Jaa..jag tror jag börjar bli lite mindre "beroende". Det känns faktiskt så..Väldigt skön känsla, även om det känns som.. ett stort jävla tomrum ofta. Men, vet ni, jag ska klara det!