Kalmardag
Idag har det blivit en sväng med Janni i Kalmar. Jag åkte vid 13.15 och var hemma 20.30 typ. Hmm, tiden bara flög iväg och jag är så glad när jag slipper vara hemma just nu. Dock är jag helt jävla slutkörd, känner mig så sliten så det är inte sant. Helt död typ. Jag ser sådan ut också. Huvudet värker för att jag har så ont i nacken, mat är bara gott ibland, oftast äter jag bara för att annars skulle jag falla ihop. Inget ser särskilt vackert ut, allt ser bara vardagligt ut. Usch. Ens mående blir inte bättre av ett trött gråaktigt väder som är ute.
Jag handlade och handlade, fast en del var faktiskt julklappar, nu har jag endast ett par kvar. Måste fundera ut vad och till vilka jag har köpt med. Lite klurigt. Intressant att veta.
Uschochfy. Jag mår inte bra, inte alls.. Jag kanske börjar bli sjuk? Nä.. eller jo, av att hålla allt inom mig. Yay, jag är stark, starkaste i värlen och fasader är min grej. De ni! Om ni bara visste...
Nu ska jag berätta en hemlis, jag orkar inte duscha ikväll, det får bli i morgon... Då är det något som är fel, jag duschar typ alltid på kvällen innan jag ska lägga mig! men.. idag orkar jag verkligen inte.
Jag handlade och handlade, fast en del var faktiskt julklappar, nu har jag endast ett par kvar. Måste fundera ut vad och till vilka jag har köpt med. Lite klurigt. Intressant att veta.
Uschochfy. Jag mår inte bra, inte alls.. Jag kanske börjar bli sjuk? Nä.. eller jo, av att hålla allt inom mig. Yay, jag är stark, starkaste i värlen och fasader är min grej. De ni! Om ni bara visste...
Nu ska jag berätta en hemlis, jag orkar inte duscha ikväll, det får bli i morgon... Då är det något som är fel, jag duschar typ alltid på kvällen innan jag ska lägga mig! men.. idag orkar jag verkligen inte.
A better day
Idag har varit en bra dag, mycket bättre än igår iaf.
Var iväg en sväng i Orrefors idag igen, träffade Janni en snabbis. Sen åkte jag hem, tråkade, gjorde mig i ordning och åkte in till Växjö med Frida och hennes kusin Emelie för att se bandet "Frontback" som är typ.. rock/alternativ/"pop". Svårt att sätta ett begrepp om dom tyckte jag. Men väldigt bra var dom, både sångmässigt och scenmässigt. Så..ja, jag hoppas att dom kommer att bli lite mer berömda. Tv4 var där och filmnade dom så att på fredag klockan 09.15 så kommer dom visa ett litet klipp därifrån hörde jag talas om. För er som råkar vara intresserade... och inte har något annat för er vid den tiden på morgonen.
Såhär såg jag ut idag;
Var iväg en sväng i Orrefors idag igen, träffade Janni en snabbis. Sen åkte jag hem, tråkade, gjorde mig i ordning och åkte in till Växjö med Frida och hennes kusin Emelie för att se bandet "Frontback" som är typ.. rock/alternativ/"pop". Svårt att sätta ett begrepp om dom tyckte jag. Men väldigt bra var dom, både sångmässigt och scenmässigt. Så..ja, jag hoppas att dom kommer att bli lite mer berömda. Tv4 var där och filmnade dom så att på fredag klockan 09.15 så kommer dom visa ett litet klipp därifrån hörde jag talas om. För er som råkar vara intresserade... och inte har något annat för er vid den tiden på morgonen.
Såhär såg jag ut idag;
I have lost it..
I can't stand it. Säkerligen är detta en stor mängd av självömkan, på under kort tid har två personer försvunnit ur mitt liv. Den ena dog, den andre lever men ändå inte. En del av det dog. Du lever, jag lever, de vi hade är dött..för dig.. Det har inte gått en dag sedan den dagen då jag inte har saknat dig. Jag tänker på dig varje dag, jag undrar hur allt kunde bli så fel.
Jag vet inte om jag ska kalla detta för ett bra år, eller vad jag ska kalla det för. Kanske ett år då allt går jämt ut. Man minster något/någon och det kommer upp något nytt. Det är dock inget som kan ersätta det som en gång varit. Ingen kan ersätta någon. Det är dödsdömt till att misslyckas.
Min fina bubbla har öppnat sig för mig, den sveper om mig med värme. Det är så fint i den, den boxar bort verkligheten när den knackar på dörren. Okej nu ljög jag, men den försöker verkligen förtränga verkligheten. Jag vill vara i bubblan igen, slippa känna och slippa vara någon som jag inte är.
Skulle jag få spola tillbaka livet lite så skulle jag göra saker annorlunda. För din, min, er, för allas vinst. Men vem skulle inte det?
Jag vet inte om jag ska kalla detta för ett bra år, eller vad jag ska kalla det för. Kanske ett år då allt går jämt ut. Man minster något/någon och det kommer upp något nytt. Det är dock inget som kan ersätta det som en gång varit. Ingen kan ersätta någon. Det är dödsdömt till att misslyckas.
Min fina bubbla har öppnat sig för mig, den sveper om mig med värme. Det är så fint i den, den boxar bort verkligheten när den knackar på dörren. Okej nu ljög jag, men den försöker verkligen förtränga verkligheten. Jag vill vara i bubblan igen, slippa känna och slippa vara någon som jag inte är.
Skulle jag få spola tillbaka livet lite så skulle jag göra saker annorlunda. För din, min, er, för allas vinst. Men vem skulle inte det?
Mycket som händer och sker..
Wha, det är mycket som händer just nu. Har lite svårt med att fokusera mig. Jag måste ha mycket att göra, vill göra saker typ hela tiden. Jag tvingar mig till det.
Iaf, jag har varit på Ullared med Janni förra tisdagen, det var väldans kul och tanterna i bussen är bara för roliga ibland :P Vi shoppade loss...och vi orkade inte bry oss om så mycket julklappar i år.. så det får bli ett senare bestyr och problem.
Sen i torsdags innan allt hände var jag på stan med mamma, det var också väldans kul. Ibland är hon för knasig och man undrar var hon kommer ifrån, kanske precis som jag. Sen måste jag bara säga tack till dig, som lät mig komma, trots att det var sent, trots att du skulle upp dagen efter och allt. Tack så jättemycket, tack för att du finns. Du är ovärdelig sötnos.
I fredags var jag hemma och segade, sen på kvällen åkte jag, Janni och Alex på bio. 1408, bra början, sen blev den långdragen. Tack för att ni ställde upp och orkade ägna er tid till mig, tack för att ni ställde in era andra planer. Tack.
I lördags så städade jag i mitt rum, grundligt, jag var helt slut sen. Det behövdes, och det var bra terapi...
Igår så.. wha, du är underbar och bäst. Gosigare och retsammare får man leta efter. Igår var magiskt.
Idag så har jag varit en sväng i Nybro och sen åkte jag till Orrefors och hälsade på Janni-banani. Där fick man sig ett par skratt. Jag som inte kan pilla bli saker... och du som säger att det kostar 167, vi säger att du ger mmgi 168 då så får du växel tillbaka. HAHA, smart Janni! :D
Iaf, jag har varit på Ullared med Janni förra tisdagen, det var väldans kul och tanterna i bussen är bara för roliga ibland :P Vi shoppade loss...och vi orkade inte bry oss om så mycket julklappar i år.. så det får bli ett senare bestyr och problem.
Sen i torsdags innan allt hände var jag på stan med mamma, det var också väldans kul. Ibland är hon för knasig och man undrar var hon kommer ifrån, kanske precis som jag. Sen måste jag bara säga tack till dig, som lät mig komma, trots att det var sent, trots att du skulle upp dagen efter och allt. Tack så jättemycket, tack för att du finns. Du är ovärdelig sötnos.
I fredags var jag hemma och segade, sen på kvällen åkte jag, Janni och Alex på bio. 1408, bra början, sen blev den långdragen. Tack för att ni ställde upp och orkade ägna er tid till mig, tack för att ni ställde in era andra planer. Tack.
I lördags så städade jag i mitt rum, grundligt, jag var helt slut sen. Det behövdes, och det var bra terapi...
Igår så.. wha, du är underbar och bäst. Gosigare och retsammare får man leta efter. Igår var magiskt.
Idag så har jag varit en sväng i Nybro och sen åkte jag till Orrefors och hälsade på Janni-banani. Där fick man sig ett par skratt. Jag som inte kan pilla bli saker... och du som säger att det kostar 167, vi säger att du ger mmgi 168 då så får du växel tillbaka. HAHA, smart Janni! :D
R.I.P Morfar
Nu är du död, borta, försvunnen. Endast minnen och saknande kommer att hålla dig kvar hos mig. Igår lämnade du oss, du tog ditt sista andetag och sedan var du borta. Lilla morfar.
I över ett år har jag väntat på denna dagen. Varje gång telefonen har ringt på "fel" tid så har jag gått omkring på helspänn, trott att det var dig det gällde. Igårkväll ringde telefonen, jag blev helt kall, kände att nu kommer dom snart och säger att han är död. Några minuter senare kom dom och sa det. Nu slipper jag gå omkring på helspänn och vänta...nu har det hänt. Det måste varit skönt för dig, slippa allt lidande, komma någonstans där du inte behöver må dåligt. Där du inte längre behöver vara förvirrad och fortsätta att tyna bort från oss. Jag hoppas att du blommar upp och ser ut som du gjorde innan du blev sjuk. Jag vet inte vilket som var värst, att se dig lilla i sängen, blek, mager och hjälplös eller att veta att nu är du död och borta. Antagligen båda delarna fast på olika sätt. Morfar, min lilla morfar.
Jag minns när vi satt vid köksbordet hemma hos dig, mormor lagade mat, du och jag spelade kort, Fia med knuff eller likanande. Jag blev så glad när jag vann i kortspelen, jag trodde verkligen att jag var så duktigt. Nu har det slagigt mig att ibland lät du mig säkerligen vinna.
Jag minns när jag var kanske en sådär 5 år eller något, när du kom och hämtade mig, du hade bytt bil. Gud vad arg jag var, du hade bytt bort din fula gula saab till en vit nyare. Jag tyckte så synd om den gamla bilen ju. Haha, tänk att man kunde reta sig på sådana saker.
Jag minns när du skjutsade ner mig, Malin och mormor till badet och hämtade oss. Oftast skulle vi stanna till på Konsum och köpa en glass efteråt. Den fick dock inte ätas i bilen, vi kunde ju spilla. Haha, pedantisk in i hjärtat var du, till och med i söndags, sista gången jag såg dig. De obefintliga smulorna skulle sopas bort. Tss..
Jag minns hur mormor pussade dig när du skulle vakna, många ljudliga pussar, jag fattade aldrig dedär riktigt. Hur du sedan gick upp, visslandes vis varje steg. Det var någon lustig egenhet du hade för dig.
Jag minns hur du rökte och rökte, hur arg jag var på dig, samtidigt som jag alltid tog din tändsticksask och skulle tända dendär jävla ciggen.
Jag minns somrarna, vintrarna och vissa lov när jag och Malin kom och skulle sova över hos er. Hur du gick gå upp och lägga dig i sängen där uppe för jag och Malin ville ligga inne hos mormor. Haha.. snäll som du var gick du upp och la dig.
Jag minns så mycket. Jag ångrar inte för en dag att jag följde med i söndags. Sista gången jag fick se dig i liv, nu kommer jag aldrig att få se dig mer. När jag kramade om dig så log du alltid sen och sa att jag luktade så gott. Du tyckte verkligen inte om när jag hade mitt svarta hår, nej, jag skulle vara blond tyckte du. På något sätt så har jag alltid gått tillbaka till den blonda hårfärgen. Du har fått som du ville i slutändan iaf.
Morfar, du kommer alltid vara hos mig, hos oss.
I över ett år har jag väntat på denna dagen. Varje gång telefonen har ringt på "fel" tid så har jag gått omkring på helspänn, trott att det var dig det gällde. Igårkväll ringde telefonen, jag blev helt kall, kände att nu kommer dom snart och säger att han är död. Några minuter senare kom dom och sa det. Nu slipper jag gå omkring på helspänn och vänta...nu har det hänt. Det måste varit skönt för dig, slippa allt lidande, komma någonstans där du inte behöver må dåligt. Där du inte längre behöver vara förvirrad och fortsätta att tyna bort från oss. Jag hoppas att du blommar upp och ser ut som du gjorde innan du blev sjuk. Jag vet inte vilket som var värst, att se dig lilla i sängen, blek, mager och hjälplös eller att veta att nu är du död och borta. Antagligen båda delarna fast på olika sätt. Morfar, min lilla morfar.
Jag minns när vi satt vid köksbordet hemma hos dig, mormor lagade mat, du och jag spelade kort, Fia med knuff eller likanande. Jag blev så glad när jag vann i kortspelen, jag trodde verkligen att jag var så duktigt. Nu har det slagigt mig att ibland lät du mig säkerligen vinna.
Jag minns när jag var kanske en sådär 5 år eller något, när du kom och hämtade mig, du hade bytt bil. Gud vad arg jag var, du hade bytt bort din fula gula saab till en vit nyare. Jag tyckte så synd om den gamla bilen ju. Haha, tänk att man kunde reta sig på sådana saker.
Jag minns när du skjutsade ner mig, Malin och mormor till badet och hämtade oss. Oftast skulle vi stanna till på Konsum och köpa en glass efteråt. Den fick dock inte ätas i bilen, vi kunde ju spilla. Haha, pedantisk in i hjärtat var du, till och med i söndags, sista gången jag såg dig. De obefintliga smulorna skulle sopas bort. Tss..
Jag minns hur mormor pussade dig när du skulle vakna, många ljudliga pussar, jag fattade aldrig dedär riktigt. Hur du sedan gick upp, visslandes vis varje steg. Det var någon lustig egenhet du hade för dig.
Jag minns hur du rökte och rökte, hur arg jag var på dig, samtidigt som jag alltid tog din tändsticksask och skulle tända dendär jävla ciggen.
Jag minns somrarna, vintrarna och vissa lov när jag och Malin kom och skulle sova över hos er. Hur du gick gå upp och lägga dig i sängen där uppe för jag och Malin ville ligga inne hos mormor. Haha.. snäll som du var gick du upp och la dig.
Jag minns så mycket. Jag ångrar inte för en dag att jag följde med i söndags. Sista gången jag fick se dig i liv, nu kommer jag aldrig att få se dig mer. När jag kramade om dig så log du alltid sen och sa att jag luktade så gott. Du tyckte verkligen inte om när jag hade mitt svarta hår, nej, jag skulle vara blond tyckte du. På något sätt så har jag alltid gått tillbaka till den blonda hårfärgen. Du har fått som du ville i slutändan iaf.
Morfar, du kommer alltid vara hos mig, hos oss.
Ruta ett
Undra om det är du eller jag som är skämtet? Kanske allt bara var ett enda stort skämt egentligen? Fast jag vet att jag inte skämtade. Men kanske du. Hur kan någons känslor för en helt plötsligt verka som att de aldrig existerade? Klart känns det så när man ser dig gående, glad tillsammans med en annan. Du skriver saker, yeah, right, vem gör inte det. Tänk att dina känslor kunde försvinna så lätt från mig och att du fann en annan på så kort tid. Tänk att du verkligen har fått mig att känna mig som jag gör. Tänk...
Jag hämtade Frida runt halv nio igår, sen körde vi iväg till Nybro. Fick ett samtal från en liten stressad Carro som undrade om jag kunde springa in på Coop och köpa en massa godis. Sure, varför inte. Jag köper massa godis, allt är så jädra bra. PANG, down. Kvällen försvann i tomma intet, jag var på standby och gjorde de resterande sakerna på rutin. När jag lämnade folket i Kalmar blev det en lång resa hem. Dock var den inte så lång, det var en kick, bara köra, fort fort, utan att bry sig att man kunde dö i ett nafs. Jag kom hem så småningom. Djävulen satte sig i mig, jag trodde att förra gången var den sista, så fel man kan ha. Jag är tillbaka på ruta ett igen, känner redan hur jag längtar..
Idag gick jag upp, trött, orkeslös och blabla. På med kläderna, sminka, käka frukost, åka till jobbet, öppna osvosv. Tiden gick fort i början, sen blev det segt. Hem, käka lite. Åka iväg en sväng med min kära broder, ibland uppskattar jag faktiskt hans sällskap. Tro det eller ej. Jag har även funderat på att städa lite, ännu en gång, det blir bara halvfärdigt. Jag har FÖR mycket saker och för LITE utrymme för allt. Klurigt dedär med förvaringsutrymme, eller vad säger ni?
Jag hämtade Frida runt halv nio igår, sen körde vi iväg till Nybro. Fick ett samtal från en liten stressad Carro som undrade om jag kunde springa in på Coop och köpa en massa godis. Sure, varför inte. Jag köper massa godis, allt är så jädra bra. PANG, down. Kvällen försvann i tomma intet, jag var på standby och gjorde de resterande sakerna på rutin. När jag lämnade folket i Kalmar blev det en lång resa hem. Dock var den inte så lång, det var en kick, bara köra, fort fort, utan att bry sig att man kunde dö i ett nafs. Jag kom hem så småningom. Djävulen satte sig i mig, jag trodde att förra gången var den sista, så fel man kan ha. Jag är tillbaka på ruta ett igen, känner redan hur jag längtar..
Idag gick jag upp, trött, orkeslös och blabla. På med kläderna, sminka, käka frukost, åka till jobbet, öppna osvosv. Tiden gick fort i början, sen blev det segt. Hem, käka lite. Åka iväg en sväng med min kära broder, ibland uppskattar jag faktiskt hans sällskap. Tro det eller ej. Jag har även funderat på att städa lite, ännu en gång, det blir bara halvfärdigt. Jag har FÖR mycket saker och för LITE utrymme för allt. Klurigt dedär med förvaringsutrymme, eller vad säger ni?
Iväg
Jahaaa, klarar inte av att vara hemma ikväll så jag ska iväg på en förfest hos Carro och sedan köra folket vidare till Kalmar och sen hem. Åh, jag börjar faktiskt känna mig festsugen.. Dock så tror jag att jag skulle klara av denna kvällen utan alkohol om jag skulle följa med dom in. Men men, ska man jobba i morgon får man se till att man kommer upp också.
Jobbade idag oxå, de första tre timmarna var bäst för då var de massa folk, sen var de luugnt och då blev jag trött. Nanaa.. undra om man typ ska göra sig i ording nu?
Längtar tills söndag sötnos <3
Jobbade idag oxå, de första tre timmarna var bäst för då var de massa folk, sen var de luugnt och då blev jag trött. Nanaa.. undra om man typ ska göra sig i ording nu?
Längtar tills söndag sötnos <3
Some pics..
Detta är en bild sen i fredags. Christoffer och Danne, tyvärr ville partypirissarna inte följa med oss partyprinssesor ut utan de valde att sitta hemma och festa vid en dator. Dessa killar :P Musiktävlingen var iaf kul :)
Jag har även tråkigt så jag fixade naglarna. Och jag har varit och blvit nålstucken idag. Fasen vad det kändes i handleden idag, men det gick över sen som tur var. Wha, läskig känsla är det när man får såntdär kallat "chi", men ändå skönt på något sätt. Det bara strålar iväg en mysko känsla.
I morgon ska jag jobba i vår lilla affär. Alltså, ingen sovmorgon för mig, eller tja, till tio i nio... men Anna vill sova länge. Detta känns som ett väääldigt meningsfullt inlägg, tyvärr, jag är väldigt uttråkad. Måste göra något. Lagade mat förut, typ någon brocolipaj, den var god, men jävligt mättande. Fast, mat ska vara mättande, right? Om ca. 10 minuter ska jag köra och hämta mina gulliga småbröder från en kort visit på innebandyträning som jag aabslout inte får vara med på. Vadådå, det är kul, men jag skulle bara förlöjliga dom tycker dom.. Snälla dom är va? Ändå skjutsar jag dom, pjta, det beror väl på att jag har tråååkigt :)
Du...
Kan inte låta bli, minnen flashas fram nu, de kommer oftare och oftare och du äcklar mig bara mer och mer för varje gång. Det är nu någon gång, plus ett år tillbaka. Fan, varför gjorde jag som jag gjorde då? Vad fick mig att fortsätta att träffa dig? Jag förstår verkligen inte. Nej, fy fan, om du bara kunde försvinna en gång för alla! Att se dig stå där, mittebland alla andra, jag kunde ha spytt. Du gjorde mig illamående, du utmärkte dig mer än alla andra. Fan, tänk om jag hade stannat kvar.
Jag är glad över att jag gjorde de drag jag gjorde. Hade jag inte gjort de så hade jag nog aldrig träffat dig. Du som gör vardagen värd att leva. Du som får mig att längta och att sakna. Hos dig kan jag gömma mig, gömma mig i din famn, slippa en massa prat om jag så vill. Dina armar runt mig, mina armar runt dig. Hårt och krampaktigt. Din vämre, din trygghet. Tryggheten jag aldrig trodde att jag skulle få känna igen, men jag fick det. Vi stänger kylan ute du och jag. Dina varma läppar mot mina, dina fingertoppar som stryker mina armar, din hand som smeker min kind, dina ögon som letar sig till mina. Nu är det vi, du&jag.
Jag är glad över att jag gjorde de drag jag gjorde. Hade jag inte gjort de så hade jag nog aldrig träffat dig. Du som gör vardagen värd att leva. Du som får mig att längta och att sakna. Hos dig kan jag gömma mig, gömma mig i din famn, slippa en massa prat om jag så vill. Dina armar runt mig, mina armar runt dig. Hårt och krampaktigt. Din vämre, din trygghet. Tryggheten jag aldrig trodde att jag skulle få känna igen, men jag fick det. Vi stänger kylan ute du och jag. Dina varma läppar mot mina, dina fingertoppar som stryker mina armar, din hand som smeker min kind, dina ögon som letar sig till mina. Nu är det vi, du&jag.
Snö o träning
Ni som känner er osynliga och dissade. Jag förstår er. Känslan är svårt att beskriva men den går upp för en mer och mer varje dag samtidigt som man försvinner mer och mer i sig själv.
Idag har jag segat en massa, städat lite i mitt rum. Nu kan man röra sig där nästan obehindrat igen, woho! Pluspoäng till mig, dock inte rent o fint på långa vägar. .men det är en annan historia. Meen idag har jag även varit och tränar lite med Carolin igen, det var najs. Mindre kul var det att köra hem i detta jävla vädret. Bilresan som normalt tar upp till 20-30 minuter tog helt plötsligt 50-55 minuter. Gissa om man var död när man kom hem? Nej, men nästan. Köra i bilido mestadels är ingen höjdare hörrni. Uschameja..
Neh, nu ska jag nog glo på tv, i guess, se om jag lyckas somna någon gång och hoppas på att klockan blir i morgon eftermiddag/kväll snart. Saknar dig sötunge!
Likt ett monster
Du må tycka illa om mig och inte vilja veta av mig.. Men jag tror aldrig att jag kommer att kunna släppa den tanken.
Det är så mycket jag vill säga, det är så mycket jag vill få ur mig. Så fort jag ska ge det ett försök står jag tom på ord. Orden tappade sin starka grund som de låg på och lämnade endast ett tomrum av svart mörker. Jag hatar tiden innan man ska sova. Jag verkligen hatar den! Så fort det blir kväll och jag vet att snart., snart måste jag lägga mig kommer ångest smygande. Det känns som att den har stått på vakt hela dagen och bara väntar på att få hoppa på mig! Likt ett monster som den är. Visst fan slår den till, åter och åter igen men jag blir mindre och mindre när den får övertaget.
Det var öppet hus på polishuset i Kalmar ikväll. Gissa vem som kikade in där, jo jag. Väldigt intressant och jag är nästan helt säker på att jag ska söka in i maj, men mycket kan ju ske.. Men polisyrket har nästan alltid funnits där i bakhuvudet. Den som lever får se..
Vilken jävla helg
Ja, jävlar vilken helg det har varit.
I fredags var det förfest hemma hos Carolin utan henne, men vi hade kul iaf! Sen bar det av till Kalmar, KM o Palace. Eh, tja, allt var bra och roligt till slutet. På något vänster så slutade det ganska illa. Tydligen lärde man sig inte sist vart gränsen gick. Thats life. Nu dröjer det innan det kommer alkohol i min kropp igen iaf. Fy fan. Fast jag minns många glada ansikten under kvällens gång iaf. Det var kul så länge allt stod rätt till iaf.
I går vaknande jag runt 10tiden men det dröjde till 12 innan jag klarade av att stå upp. Allt var finfint förutom mitt jävla illamående, det var då inte att leka med. Usch.. sen skulle vi tydligen till Kosta igen, men fy fan vilken plåga att vara där. Där var det till att samla alla krafter. Kom hem, la mig, duschade mig och la mig igen. Mat den dagen var då fan inte att tänka på.
Idag har det varit en så mycket bättre dag! Mat har dock inte varit så lockande idag heller. Man blir inte så hungrig efter en dag med svält ni vet.. sen när man försöker äta så mår man illa och får ont i magen bara för att man inte är van vid mat. Mer än igår har jag fått i mig iaf, men långt ifrån det jag skulle behöva. Meeen iaf.. Jag vaknade efter ca. 14 timmars sömn, somnade runt 20 igår.. illa.. Vi käkade frukost hela famlijen bara för jag var uppe redan runt 10.00 idag. Pappa fick ett ryck och sa "vi åker till Jula!" Det var bara jag som nappade på idén för att jag inte ville sitta hemma. Stoffe följde med sen också. Vi gick en sväng på Jula, sen hittade vi ett par byxor till pappa på Dressman och ett par lite varmare skor till mig. Man kan tydligen inte strosa omkring i tygskor hur länge som helst tyvärr. Så småningom åkte vi hem. Gick en sväng.. fikade litelite. Därefter åkte jag hem till Krille en sväng. Underbarare sötunge till kille får man fasen leta efter. Dudududuuu <3 Tack för att du fick mig att glömma allt en stund igen, det behövdes verkligen, igen. Fy fan. Men tack!
Det stack till i mig, men jag låtsades som ingenting. Precis som du sa. Fan. Så jävla fel.
Så fort jag blundar med ögonen när jag ska sova dyker det upp så många bilder i mitt huvud. På människor framförallt, och dom är inte i bra skick. Deras ögon skär in i mig. Gång på gång öppnar jag ögonen för att få bort bilderna, så fort jag stänger dem kommer nya ansikten fram. Jag blir galen. Det ska inte vara såhär.
I fredags var det förfest hemma hos Carolin utan henne, men vi hade kul iaf! Sen bar det av till Kalmar, KM o Palace. Eh, tja, allt var bra och roligt till slutet. På något vänster så slutade det ganska illa. Tydligen lärde man sig inte sist vart gränsen gick. Thats life. Nu dröjer det innan det kommer alkohol i min kropp igen iaf. Fy fan. Fast jag minns många glada ansikten under kvällens gång iaf. Det var kul så länge allt stod rätt till iaf.
I går vaknande jag runt 10tiden men det dröjde till 12 innan jag klarade av att stå upp. Allt var finfint förutom mitt jävla illamående, det var då inte att leka med. Usch.. sen skulle vi tydligen till Kosta igen, men fy fan vilken plåga att vara där. Där var det till att samla alla krafter. Kom hem, la mig, duschade mig och la mig igen. Mat den dagen var då fan inte att tänka på.
Idag har det varit en så mycket bättre dag! Mat har dock inte varit så lockande idag heller. Man blir inte så hungrig efter en dag med svält ni vet.. sen när man försöker äta så mår man illa och får ont i magen bara för att man inte är van vid mat. Mer än igår har jag fått i mig iaf, men långt ifrån det jag skulle behöva. Meeen iaf.. Jag vaknade efter ca. 14 timmars sömn, somnade runt 20 igår.. illa.. Vi käkade frukost hela famlijen bara för jag var uppe redan runt 10.00 idag. Pappa fick ett ryck och sa "vi åker till Jula!" Det var bara jag som nappade på idén för att jag inte ville sitta hemma. Stoffe följde med sen också. Vi gick en sväng på Jula, sen hittade vi ett par byxor till pappa på Dressman och ett par lite varmare skor till mig. Man kan tydligen inte strosa omkring i tygskor hur länge som helst tyvärr. Så småningom åkte vi hem. Gick en sväng.. fikade litelite. Därefter åkte jag hem till Krille en sväng. Underbarare sötunge till kille får man fasen leta efter. Dudududuuu <3 Tack för att du fick mig att glömma allt en stund igen, det behövdes verkligen, igen. Fy fan. Men tack!
Det stack till i mig, men jag låtsades som ingenting. Precis som du sa. Fan. Så jävla fel.
Så fort jag blundar med ögonen när jag ska sova dyker det upp så många bilder i mitt huvud. På människor framförallt, och dom är inte i bra skick. Deras ögon skär in i mig. Gång på gång öppnar jag ögonen för att få bort bilderna, så fort jag stänger dem kommer nya ansikten fram. Jag blir galen. Det ska inte vara såhär.
Kosta, mys o träning
Igår blev det en sväng till Kosta med brudarna. Det var najs. Gud så mycket fult det finns där egetnligen. Det är riktigt läskigt ibland. Har man turen så kan man hitta ett och annat fynd. Jag hittade mig en tröja som jag går omkring och gosar i. Varm o skön, myys. Jag hittade även lite bra-att-ha-grejer såsom typ något ljusmojs.. Så nu om dagarna då jag inte har något att göra ska jag göra ljus och pynta dem, eller vad det nu står på baksidan av det jag köpte. Pyssel är kuul. 
Ibland kan man ha roligt på mattor.. Men det är inte vilken matta som helst, den flyyyger! Janni med benen i luften och Carro..tja..
Efter jag hade lämnat av dessa två brudar i Nybro sen framåt kvällen stressade jag hem för att slänga i mig lite mat och sen åka hem till Krille. Trots att jag inte känner så mycket ork och lust så fick du tillbaka lite av det igår. Vi såg på en kass film, signs eller något sånt. Lagom kul att se den när man har sett parodin på den i någon av alla Scraymoviefilmer. Tur att sällskapet man hade var något att ha iaf. Så skönt att bara kunna sjunka in i din famn och veta att man inte behöver ge några förklaringar. Som du sa, ibland behövs bara kroppspråket. I need you.
Idaaag så har jag haft fullt upp också. Först jobbade jag 4½ timme, ganska segt idag.. Som tur var kom chefen och löste av mig. Jag åkte hem, slängde i mig lite mat, åkte hem till farmor och lämnade en sak. Fick lite kaffe och kaka där, gottigt! Jag åkte hem, drack lite mer kaffe och tog en macka. Slänga på sig träningskläderna för att sedan dra till Nybro för att träna Core med Carro. Lite speciellt sådär, träning för mage och sånt var det iaf. Konstigt nog så kommer jag nog ha lite träningsvärk i höfterna i morgon i stället. Men men..
Det var mina två dagar detta..
Känslor i skrift
Tänk att något så uppenbart svar har funnits nära mig hela tiden. Visst, många av er har säkerligen redan kommit underfund med liknande saker, men detta slog mig nu, precis nyss.
Anledningen till att jag gärna uttrycker mina känslor i skrift, såsom här och på msn är för att jag är rädd för att se den andra människans reaktion. Jag är rädd för att se medlidandet, rädd för att höra medlidsamhetet i någons röst. Hör eller ser jag detta blir jag med ens sårbar. Det blir svårare att kontrollera sig själv, genom att jag hamnar i det tillståndet innebär det att den andra människan får se mig sårbar. Det skrämmer mig. Det är för nära inpå, väldigt nära. Jag börjar fackla med blicken, får en klump i halsen och vill bara försvinna. Känner mig trängd av att personen där mittemot kanske trots allt bryr sig om mig. Vill mig väl. Jag vet inte, det blir helt enkelt för mycket i sådana situationer. Kanske är det därför jag är så kass på att lyssna när människor berättar något för mig, jag stänger av mig lite halvt, vet inte vad jag ska svara och känner mig obekväm. Skriver någon sina känslor till mig, ja, då är det med ens mycket lättare att hantera. Då ser ingen på mig, då är det bara jag och skriften.
Kanske är det därför jag inte vill tillbaka till psykologen.. jag ljög för henne, hur ska jag kunna berätta det för henne och sedan säga sanningen? Hon ger mig inget särskilt gensvar i sitt ansikte, hon gör ju bara sitt jobb, men ändå, hennes blickar är på mig.
Tänk vad vi människor är olika, men ändå så olika.
Trött på mardrömmar
Åter igen vaknade jag av mardrömmar i natt. Den ena var hemsk och den andra var mer.. äckligt illamåeendeframkallande.. Först och främst drömde jag att hela min familj blev mördad, förutom pappa. Det hela började med att det ringde på dörren, jag öppnade, kollade, där ute låg en man på golvet, död. Det var bara blod runt honom, jag stängde dörren för att säga till resten av familjen. På något vänster visade det sig att denne snubbe utanför inte alls var död, han hade sedan gått in i huset och börjar skjuta vilt. Jag gick in på mitt rum, låste dörren och gömde mig i garderoben. Ringde 112, där fick jag höra att det inte var så viktigt att det var en mördare i mitt hus, det skulle dörja ca. 1 timme innan någon skulle bli ledig och komma. Jag fattade ingenting, bara satt där inne, i mörktet, tom. Det gick flera timmar, jag fick för mig att någon var i mitt rum. Till sist kom polis och sånt, då var det pappa som satt i mitt rum och väntade på att jag skulle komma ut. Jag gick runt i huset, såg mamma och mina bröder ligga döda. Omgivna av blod. Jag vaknade.. känslan var så verklig, jag orkade inte gå upp. .Sen klarnande det lite, kom fram till att det hela "bara" var en dröm.
JAG ÄR TRÖTT PÅ MARDRÖMMAR! Varför har jag dom?
När jag väl kom upp idag käkade jag frukost. Gjorde mig i ordning, dammsög, fixade lite annat, städa liiite i mitt rum.. Klockan närmnade sig halv sex då jag åkte iväg på akupunktur. Ännu fler nålar sattes i mig idag, ibland känns det läskigt. Blev iaf av med min huvudvärk jag har haft idag, än så länge...
JAG ÄR TRÖTT PÅ MARDRÖMMAR! Varför har jag dom?
När jag väl kom upp idag käkade jag frukost. Gjorde mig i ordning, dammsög, fixade lite annat, städa liiite i mitt rum.. Klockan närmnade sig halv sex då jag åkte iväg på akupunktur. Ännu fler nålar sattes i mig idag, ibland känns det läskigt. Blev iaf av med min huvudvärk jag har haft idag, än så länge...
Återigen mardrömmar
Vaknade utav en av mardrömmarna idag. Jag vaknade med ett starkt illamåeende och en smärta i kroppen. Jag satt på en scen med många fler människor, framför oss på scenen stod också folk. Deras ansikten var mot våra. Man kunde inte se dem nedanför. Helt plöstligt flyttade sig hon som stod framför mig så att jag fick en glimt av folkmassan nedanför. Där stod du, ögonen spände i mig, jag ville bara bort. Du stod där med några andra. Ni drog er därifrån och började kasta saker omkring er. Jag blev så jävla arg så jag hoppade ner från scenen, försökte stoppa er. Ni slängde en stol mot mig. Jag blev helt paff, så långt kunde det väl inte gå? Jag tog skydd mot stolen med tappade den. Plötsligt stod du där med en stor kruka i händerna, våra blickar möts, du slängde den på mig. Jag sjönk ihop. Vaknade, det kändes så jävla verkligt.
Svårt att somna, svårt att andas. Bilderna flyger igenom mitt huvud, som ett bildspel man aldrig kan stoppa. Måste ha hjälp med att kunna somna. Tar mina två piller, lägger mig och väntar på att jag ska bli helt off, hela jag. Kraftansätningar krävs för att röra sig, akta så att inte illamåeende övervinner. Det är värt de, bara jag får bort bilderna och de hemska känslorna.
Vi var som sagt på bio igår, Hairspray, filmen var faktiskt bra. Lite seg ibland, men ändå lättsam. Ett bra budskap fanns även i filmen. Allt kändes bra då, med er, för att jag kunde tränga bort. Så fort jag blev lämnad ensam igen satte allt igång. Ingenting känns som det brukar längre. Jag vet inte varför jag kämpar med saker och ting, man skulle lika gärna kunna släppa taget. Det känns som att ingeting kommer att lösa sig, aldrig.
Svårt att somna, svårt att andas. Bilderna flyger igenom mitt huvud, som ett bildspel man aldrig kan stoppa. Måste ha hjälp med att kunna somna. Tar mina två piller, lägger mig och väntar på att jag ska bli helt off, hela jag. Kraftansätningar krävs för att röra sig, akta så att inte illamåeende övervinner. Det är värt de, bara jag får bort bilderna och de hemska känslorna.
Vi var som sagt på bio igår, Hairspray, filmen var faktiskt bra. Lite seg ibland, men ändå lättsam. Ett bra budskap fanns även i filmen. Allt kändes bra då, med er, för att jag kunde tränga bort. Så fort jag blev lämnad ensam igen satte allt igång. Ingenting känns som det brukar längre. Jag vet inte varför jag kämpar med saker och ting, man skulle lika gärna kunna släppa taget. Det känns som att ingeting kommer att lösa sig, aldrig.
Fredag, lördag och idag..
Jag skriver det jag vill skriva, punkt. Jag har inte bett dig att läsa.
Nu har det varit lite fullt upp känns det som. Allt kommer på en gång, det är därför jag har några dagar då jag håller på att dö av uttråkning. Det innebär att jag helt plötsligt har dagar då stressen känns mer än vanligt. Tänk om man kunde ha lite varje dag i stället för att allt ska hända på en gång?
I fredags klagade jag hela dagen om att jag hade såå tråkigt. Kvällen fick en helomvänding. 45 miuter innan det skulle vara ett boxningspass blev det så att jag och Carro bestämde oss för att dra iväg på det. Det fanns 2 platser kvar. Jag stressade och kom till Nybro med andan i halsen. Vi boxades järnet, hur härligt som helst! Det skulle man behöva varje vecka, synd bara att de ska ha passet på en fredag. Efter det skulle jag åkt hem, men Carro ville inte vara ensam i sin lägenhet så jag var snäll och stannade kvar. Vi hyrde en kass film och käkade massa popcorn. Hemma runt halv elva och fick den äran att diska. Jag stöp i säng sen, dock sov jag inte mycket.
I går så blev man väckt vid 11.15, jag blev inte glad. En sväng till affären, farmor, kyrkogården och alstermo blev det. Vi kom hem. Gjorde lite andra ärenden som tog mycket längre tid än vad det skulle tas. Efter detta gick vi på Halloweenrunda i Målerås. Spookey... Lite faktiskt. Hem, stressa, åka iväg igen för lite gos och mys. Hemma runt nära 01.30. Oj vad tiden far iväg ibland. Kunde inte somna riktigt då heller, fick ta lite hjälpmedel. Saker började göra sig påminda och jag klarade inte av det.. usch.. Hatar det.
Oooch idag vaknade jag runt 12.30, så skönt. Upp, käka frukost, ta hand om en megastor disk, göra sig i ording och åka iväg på fika till Farmor. Fasen, hon måste vara varmblodig för det är jädrigt kallt hemma hos henne. Såå..nu är jag hemma iaf. Borde göra mig i ordning en gång till för jag ska hem till Carro på middag med Janni. Därefter drar vi på bio i Kalmar. Mys i höstkylan och mörket.
Det har börjat dyka upp fler och fler oanmälda bilder i mitt huvud. Det gör mig illamåeende. Ibland är de så hemska så att man mår riktigt illa och man förstår inte hur man kunde släppa in en sådan bild i sitt huvud. Man blir rädd för sig själv, samtidigt arg för att man inte kan stoppa dom. Fy fan..
Men igår, med dig, ute i kylan tillsammans med stjärnorna var bilderna nästan borta.
Nu har det varit lite fullt upp känns det som. Allt kommer på en gång, det är därför jag har några dagar då jag håller på att dö av uttråkning. Det innebär att jag helt plötsligt har dagar då stressen känns mer än vanligt. Tänk om man kunde ha lite varje dag i stället för att allt ska hända på en gång?
I fredags klagade jag hela dagen om att jag hade såå tråkigt. Kvällen fick en helomvänding. 45 miuter innan det skulle vara ett boxningspass blev det så att jag och Carro bestämde oss för att dra iväg på det. Det fanns 2 platser kvar. Jag stressade och kom till Nybro med andan i halsen. Vi boxades järnet, hur härligt som helst! Det skulle man behöva varje vecka, synd bara att de ska ha passet på en fredag. Efter det skulle jag åkt hem, men Carro ville inte vara ensam i sin lägenhet så jag var snäll och stannade kvar. Vi hyrde en kass film och käkade massa popcorn. Hemma runt halv elva och fick den äran att diska. Jag stöp i säng sen, dock sov jag inte mycket.
I går så blev man väckt vid 11.15, jag blev inte glad. En sväng till affären, farmor, kyrkogården och alstermo blev det. Vi kom hem. Gjorde lite andra ärenden som tog mycket längre tid än vad det skulle tas. Efter detta gick vi på Halloweenrunda i Målerås. Spookey... Lite faktiskt. Hem, stressa, åka iväg igen för lite gos och mys. Hemma runt nära 01.30. Oj vad tiden far iväg ibland. Kunde inte somna riktigt då heller, fick ta lite hjälpmedel. Saker började göra sig påminda och jag klarade inte av det.. usch.. Hatar det.
Oooch idag vaknade jag runt 12.30, så skönt. Upp, käka frukost, ta hand om en megastor disk, göra sig i ording och åka iväg på fika till Farmor. Fasen, hon måste vara varmblodig för det är jädrigt kallt hemma hos henne. Såå..nu är jag hemma iaf. Borde göra mig i ordning en gång till för jag ska hem till Carro på middag med Janni. Därefter drar vi på bio i Kalmar. Mys i höstkylan och mörket.
Det har börjat dyka upp fler och fler oanmälda bilder i mitt huvud. Det gör mig illamåeende. Ibland är de så hemska så att man mår riktigt illa och man förstår inte hur man kunde släppa in en sådan bild i sitt huvud. Man blir rädd för sig själv, samtidigt arg för att man inte kan stoppa dom. Fy fan..
Men igår, med dig, ute i kylan tillsammans med stjärnorna var bilderna nästan borta.
My first try...
Damn, nu är jag riktigt trött, igen. Denna gången av hårt arbete, mycket bättre trötthetskänsla. Var mycket att göra idag, hann inte det jag ville hinna, men jag arbetade på. Det var lite småkul idag faktiskt. Galna tanter och gubbar, och så jag.
Eftersom jag höll på att bli tokig av att inte göra något igår så tog jag mig en sväng till Krille runt 20-20.30tiden och stannade till nästan 23.30. Kunde stannat där för evigt. Som ni alla vet, jag är inte den som har förhållanden, jag är inte den som klarar av sånt. Panik är det enda som rör sig i mitt huvud när jag hör det ordet. På något vänster så har jag ändå lyckats skaffa mig ett förhållande. Jag är rädd, men jag försöker ändå. Vi har våra villkor, det är inte som hos så många andra, vi har speciella överenskommelser. Jag är glad för att jag har dig. Det kommer inte vara för alltid, men ett tag. Ett tag är bättre än aldrig. Tack.
Sååå...nu vet ni det också.
Eftersom jag höll på att bli tokig av att inte göra något igår så tog jag mig en sväng till Krille runt 20-20.30tiden och stannade till nästan 23.30. Kunde stannat där för evigt. Som ni alla vet, jag är inte den som har förhållanden, jag är inte den som klarar av sånt. Panik är det enda som rör sig i mitt huvud när jag hör det ordet. På något vänster så har jag ändå lyckats skaffa mig ett förhållande. Jag är rädd, men jag försöker ändå. Vi har våra villkor, det är inte som hos så många andra, vi har speciella överenskommelser. Jag är glad för att jag har dig. Det kommer inte vara för alltid, men ett tag. Ett tag är bättre än aldrig. Tack.
Sååå...nu vet ni det också.