Nu känns allt väldigt tungt. Otroligt. Början skedde igår, idag har det visst bara fortsatt. Tårarna är nära. Humöret är lättretat, allt för att kämpa emot tårarna. Vill inte få fram dem, vill inte ha någon ska se. Vill inte.

Varför var ni tvunga att göra så? Varför var du tvungen att säga så?