Ibland känner man hur världen bara krymper och krymper runt en. Man sitter i sin egna lilla värld, sedan känner man hur allt kommer närmare och närmare. Hur det börjar bli svårare att andas, hur allt bara blir mindre och kaotiskt.

Det bara fyller på och fyller på hela tiden. Jag känner hur allt naglar sig fast, hakar sig fast. Det vill mig något ont. Jag vill bara få ur det, bort med det, få mindre av det. Ändå blir de bara mer och mer. Varför kan jag inte sluta när jag inte vill ha de mer? Varför fortsätter jag? Jag vill inte ha med mig själv att göra. Vill bort från mig själv och allt som har med mig att göra. Vill inte, vill inte, vill inte. Vad tvingar mig att göra det iaf i stället för att ge upp allt?