Lögn efter lögn. Jag ville inte berätta. Responsen "Jag tycker att du mår bättre och bättre för varje gång vi ses." Om det ändå kunde vara sanningen utan förvridna meningar och lögner från mig. Jag klarar helt enkelt inte av att berätta sanningen för henne. Lögnerna låter bättre, även fast det är sämre. Jag fokuserar på det som låter bra ovch viftar bort det som låter sämre. Är det inte så man gör?

Dagarna är okej, nätterna är ännu en gång hemska. Vad gör jag för fel?



Fick sms från John förut, "Det är tomt utan en anna på hultsfred". Åh, jävla tältfobi, jävla händelse! Var den tvungen att inträffa? Jag hade kanske kunnat leva livet annars....