Jag kom att tänka på en sak. För varje dag som går så blir alla mer och mer utseendefixerade. När jag var yngre så var jag strängt emot alkohol, cigg, fester, droger, sex for fun och utseendefixering. Jag stävade inte efter något av dedär.

I dagen läge är det så att alkohol är nästan ett måste på fester. Visst, dels för att det är kul. Men mest för min egen del. Att jag ska slippa känna lika mycket någon gång då och då.

Cigg är jag fortfarande emot, jag tycker inte om personer som röker. Men visst, det är deras liv. Jag kommer aldrig att röka. Never.

Fester, ojoj, kanske för många sådana.

Sex for fun ser jag inget fel med nu eller likande aktiviteter. Inte hos andra, dom är fria att göra vad dom vill. Jag med.

Sist men inte minst, utseendefixering. Den är överallt. Då när jag var yngre så brydde jag mig inte särskilt mycket. Tänkte inte särskilt mycket. Lovade mig själv att inte bli som alla andra som var så fixerade. Jag var inte stark nog, jag föll där med. Jag känner mig som den fula ankungen när jag är med andra. Alla andra är jämt mycket finare än mig. Sen kommer jag där, den fula ankungen som inte klarar av att ha ett eget liv. Att jämföra sig med andra hela tiden skadar, det är ju sig själv man ska vara. Men ändå, varför jämför vi? Varför vill vi vara som den andra? Jag hatar mig att känna mig som jag gör. Är man lite nöjd för en gångs skull hittar man genast något annat som är så mycket bättre på någon annan osv osv. Jag har pinsamt med dåligt självförtroende. Hur bygger man upp ett sånt?