Vaknade utav en av mardrömmarna idag. Jag vaknade med ett starkt illamåeende och en smärta i kroppen. Jag satt på en scen med många fler människor, framför oss på scenen stod också folk. Deras ansikten var mot våra. Man kunde inte se dem nedanför. Helt plöstligt flyttade sig hon som stod framför mig så att jag fick en glimt av folkmassan nedanför. Där stod du, ögonen spände i mig, jag ville bara bort. Du stod där med några andra. Ni drog er därifrån och började kasta saker omkring er. Jag blev så jävla arg så jag hoppade ner från scenen, försökte stoppa er. Ni slängde en stol mot mig. Jag blev helt paff, så långt kunde det väl inte gå? Jag tog skydd mot stolen med tappade den. Plötsligt stod du där med en stor kruka i händerna, våra blickar möts, du slängde den på mig. Jag sjönk ihop. Vaknade, det kändes så jävla verkligt.


Svårt att somna, svårt att andas. Bilderna flyger igenom mitt huvud, som ett bildspel man aldrig kan stoppa. Måste ha hjälp med att kunna somna. Tar mina två piller, lägger mig och väntar på att jag ska bli helt off, hela jag. Kraftansätningar krävs för att röra sig, akta så att inte illamåeende övervinner. Det är värt de, bara jag får bort bilderna och de hemska känslorna.


Vi var som sagt på bio igår, Hairspray, filmen var faktiskt bra. Lite seg ibland, men ändå lättsam. Ett bra budskap fanns även i filmen. Allt kändes bra då, med er, för att jag kunde tränga bort. Så fort jag blev lämnad ensam igen satte allt igång. Ingenting känns som det brukar längre. Jag vet inte varför jag kämpar med saker och ting, man skulle lika gärna kunna släppa taget. Det känns som att ingeting kommer att lösa sig, aldrig.