Jag skriver det jag vill skriva, punkt. Jag har inte bett dig att läsa.


Nu har det varit lite fullt upp känns det som. Allt kommer på en gång, det är därför jag har några dagar då jag håller på att dö av uttråkning. Det innebär att jag helt plötsligt har dagar då stressen känns mer än vanligt. Tänk om man kunde ha lite varje dag i stället för att allt ska hända på en gång?

I fredags klagade jag hela dagen om att jag hade såå tråkigt. Kvällen fick en helomvänding. 45 miuter innan det skulle vara ett boxningspass blev det så att jag och Carro bestämde oss för att dra iväg på det. Det fanns 2 platser kvar. Jag stressade och kom till Nybro med andan i halsen. Vi boxades järnet, hur härligt som helst! Det skulle man behöva varje vecka, synd bara att de ska ha passet på en fredag. Efter det skulle jag åkt hem, men Carro ville inte vara ensam i sin lägenhet så jag var snäll och stannade kvar. Vi hyrde en kass film och käkade massa popcorn. Hemma runt halv elva och fick den äran att diska. Jag stöp i säng sen, dock sov jag inte mycket.


I går så blev man väckt vid 11.15, jag blev inte glad. En sväng till affären, farmor, kyrkogården och alstermo blev det. Vi kom hem. Gjorde lite andra ärenden som tog mycket längre tid än vad det skulle tas. Efter detta gick vi på Halloweenrunda i Målerås. Spookey... Lite faktiskt. Hem, stressa, åka iväg igen för lite gos och mys. Hemma runt nära 01.30. Oj vad tiden far iväg ibland. Kunde inte somna riktigt då heller, fick ta lite hjälpmedel. Saker började göra sig påminda och jag klarade inte av det.. usch.. Hatar det.

Oooch idag vaknade jag runt 12.30, så skönt. Upp, käka frukost, ta hand om en megastor disk, göra sig i ording och åka iväg på fika till Farmor. Fasen, hon måste vara varmblodig för det är jädrigt kallt hemma hos henne. Såå..nu är jag hemma iaf. Borde göra mig i ordning en gång till för jag ska hem till Carro på middag med Janni. Därefter drar vi på bio i Kalmar. Mys i höstkylan och mörket.


Det har börjat dyka upp fler och fler oanmälda bilder i mitt huvud. Det gör mig illamåeende. Ibland är de så hemska så att man mår riktigt illa och man förstår inte hur man kunde släppa in en sådan bild i sitt huvud. Man blir rädd för sig själv, samtidigt arg för att man inte kan stoppa dom. Fy fan..
Men igår, med dig, ute i kylan tillsammans med stjärnorna var bilderna nästan borta.