Ni som känner er osynliga och dissade. Jag förstår er. Känslan är svårt att beskriva men den går upp för en mer och mer varje dag samtidigt som man försvinner mer och mer i sig själv.

Idag har jag segat en massa, städat lite i mitt rum. Nu kan man röra sig där nästan obehindrat igen, woho! Pluspoäng till mig, dock inte rent o fint på långa vägar. .men det är en annan historia. Meen idag har jag även varit och tränar lite med Carolin igen, det var najs. Mindre kul var det att köra hem i detta jävla vädret. Bilresan som normalt tar upp till 20-30 minuter tog helt plötsligt 50-55 minuter. Gissa om man var död när man kom hem? Nej, men nästan. Köra i bilido mestadels är ingen höjdare hörrni. Uschameja..

Neh, nu ska jag nog glo på tv, i guess, se om jag lyckas somna någon gång och hoppas på att klockan blir i morgon eftermiddag/kväll snart. Saknar dig sötunge!