Okey, så var man tillbaka igen i internetlivet. Att jag inte har skrivit här på lääänge, länge, känns det som iaf är för att datorn pajade här hemma. Ovanligt? Nej, inte det minsta. Nu är datorn äntligen tillbaka, lagad och klar, igen. Dvs, även jag är tillbaka.

På sätt och vis har det varit skönt utan en datorn, man har sluppit allt som händer här. Något jag kanske behövde, dock betyder inte det att allt är frid och fröjd. Nej, det är precis samma som innan.

Lite positivt har det varit iaf. Förra onsdagen-torsdagen var jag i Karlshamn hos Linda. Jag skulle kunnat stanna där för evigt, där fanns inget som finns här. Allt var så avlägset och bra. Tack Linda, ett avbrott jag verkligen behövde, tyvärr blev det inte så långt. Men tack! Du är räddaren i nöden. Jag är så obeskrivligt glad över att vi har hållt kontakten med varandra. Bara för att du och jag hade tråkigt en sommarkväll för.. hmm.. många år sen känns det iaf. Genom internet fann vi varandra. Älskade, underbara unge! Du är obeskrivlig! Iaf, vi gick på stan, köpte maat, traditionellt blev det Tacos. Hyrde film, "Linas kvällsbok" och "Mun mot mun", en jävla massa godis som vi knappt inte rörde. Massa prat, prat som fick mig att inse saker. Sen nana. Vakna, dra ner på stan igen, flamsa, äta, säga hej då. Sorgligt. Tack!


Jag har varit så fruktansvärt trött nu, särskilt den senaste veckan. Jag orkar nästan ingeting, vill bara krypa ner i min säng och vara där för alltid. Inte behöva bry mig om någonting alls. Bara försvinna. Jag sover och jag sover, blir inte piggare. Mardrömmarna har funnits där varje natt nu i drygt 2 veckors tid. Börjar bli trött på det. Det är drömmar som man tror har hänt på riktigt, konstiga verklighetsdrömmar. Otrohet, svek & rädsla. Jag får skylla mig själv, men att det skulle plåga mig såhär, det trodde jag aldrig.