Helt jävla ofattbart. Hur stor är sannolikheten att man hör något konstigt ljud, bestämmer sig för att kolla vad det är och hittar en fågel som flyger omkring i ett glasskåp? Man blir som ett frågetecken. Jag bestämmer mig för att ta ut den, jag fångar den där inne, helt jävla rädd är fåglen, en litenliten fågel. Jag kupar mina händer om den, tar på mig skorna och går ut med den. Öppnar upp händerna, ser hur fågeln lyfter och flyger därifrån. Frihet, tänkte den och flög.

Jag är inte den som tror på saker och ting sådär jättemycket. Men detta, det måste ha funnits något bakom detta. Släppte jag iväg något tillsammans med fågeln, var detta ett tecken på att det är dags att börja om på nytt? Utan Dig, med saknaden och minnen i mitt bagage. Är det de som fågeln ville förmedla till mig? I samma stund så tog du ditt beslut, antagligen bland de bästa i ditt liv, att aldrig låta mig komma nära dig igen. Kanske kommer detta bli det lättaste för dig? Alla orden du sa och har sagt, jag sa om och om igen att jag inte förtjänande dem. Håller du med mig nu? Förstår du nu att jag är precis som alla andra, en bitch, en idiot, en svikare? Någon som inte är värd något bra. Det är jag. För jag låter bara fel saker ske. Hur mycket jag tycker om dig som en vän spelar ingen roll. Jag hoppas verkligen att du kommer att få ett sånt underbart liv som du verkligen förtjänar, jag hoppas verkligen att du får all lycka. Det gör jag verkligen.

Fåglen är fri, du är fri, jag är fri.