Känslor

Ibland vet man inte var man har sig själv och sina känslor. Ibland växer dem och ibland kan de krypa. Ibland stannar känslorna på ett mellanläge. Oftast vet man inte hur man ska hantera situationerna och de kommande. Man lever som i en tid av ovisshet. Det tar på krafterna när man hopppas, det tar på krafterna när man blir besviken. Detta har jag dock skrivit om här innan, för ett x antal månader sen. Många gånger har jag nämnt att man inte ska leva på hoppet för att det kommer att göra en så fruktansvärt besviken. Jag håller fortfarnade hårt i det. Hoppet är bland de värsta "löften" som finns. I hopp igår löften, löften är läskiga. Jag undrar många gånger när tjejer och killar i åldrarna 13-20 år skriver "Din för evigt, alltid vi, jag kommer alltid att älska dig, jag kommer aldrig att lämna dig" ni vet, allt sånt... jag undrar iaf hur de vågar skriva något sånt, lova varandra dessa löften. Det finns kanske en chans på 100 att det kommer att hålla i sig, om ens det. Varför är de så jävla blinda? Hur kan ett par säga orden "Jag älskar dig" efter de har träffats i någon månad. Känner man varandra då ens? Vips så efter två månader så tar förhållandet slut, personerna finner någon annan och säger väldigt snart "Jag älskar dig" till den andre. Hur är människor byggda? Hur pass allvarligt tar dessa personer på orden? Oförståligt från min sida..  Från det ena till det andra..       Jag innan bion      Carro efter bion med sin kärlek.

Snygg frilla:) Den passar du i:)