Nu skulle det kanske vara dags för en liten uppdatering här igen. Inte för att den behövs. Det jag har sysselsatt mig med nu under tiden jag inte har skrivit här är att ligga i min säng och tycka synd om mig. Med all rätt. Den underbara inflensan drabbade mig och min familj. Nu är jag nästan frisk, jävligt trött i kroppen och hes pga all hosta. Men bättre! Till alla er som har haft detta, jag tycker synd om er!


Nog med detta... Så vet jag inte om jag har mer att säga just nu heller. Jag har alldeles för många funderingar i huvudet. Jag tror inte ens att jag vågar skriva ner dem här även om det kanske skulle varit skönt. Nej, det är något jag får ta med mig själv helt enkelt.