La mig tidigt igår för det fanns inget att göra under kvällens gång. Klockan ringde 08.50 idag och jag kom upp trots att jag kämpade för att stanna kvar i sängen. Den var mycket mer lockande än 4 lååång timmar i en kall affär.

De 4 timmarna var verkligen långa och tråkiga. Hände abslout ingenting och kallt var de som vanligt. Det var ganska jobbigt, hur länge ska sjukdomen sitta kvar i kroppen egentligen? Jag är ju helt isolerad från omvärlden. Vet inte alls vad som händer. Jag har inte festat sen i början av december tror jag det var. Det är riktigt illa från min sida! Riktigt illa! Jag har abstinens... Tror jag, eller har jag redan avvänjt mig. Nä, det måste bli ändrig, jag måste bli frisk!

Jag har inte heller suttsat omkring i Kalmar med Janni på hur länge som helst. Endast träffat henne 1 gång under detta året. 1 gång! Desamma gäller Carro. Nä, fy fan, jag är verkligen isolerad! Änring måste ske, det måååste de!



Något som jag har drömt om de senaste nätterna är en resa, en resa till ett varmt land. Med sol och bad och lugnt. Vore inte det något? Är de någon som är på eller?